Go kväll! En helt underbar vaaaaaaaaaarm dag, tropisk hetta har vi haft här i Skåne!! Jag passade på att sola ryggen på eftermiddagen, jag fick otroligt mycket färg på ovan/framsida i går 😉
I kväll har vi grillat igen, mest kylskåpsrensing! God mozzarella/basilikasallad, marinerad kyckling, ostar etc!
Till efterrätt blev det en uuuuunderbar kokosglass, recept kommer i separat inlägg och även en god sockerfri Caipiroska! Om nom nom!
Med tanke på ovan efterrätt och cocktail tänkte jag även prata lite socker med er, eller rättare sagt sötma, min syn på saken, vi är alla olika, kommer från olika bakgrunder/erfarenheter och har olika synsätt.
LCHF världen är uppdelat i 2 läger känns det som. I första lägret har vi alla dem (de flesta ”nyktra” sockerberoende eller de som blivit friska från sjukdomar genom att utesluta socker och stärkelse) och de har en stark övertygelse att söta smaker är av ondo. Helst ska inget påminna om bröd, pasta, ris, socker etc. I den världen lever inte jag. Men förstår att många mår bra av och behöver den ramen.
I andra lägret finns ofta LCHF bantarna, de som räknar kolhydrater och allt som är under 5% kh per 100 gram är OK. Sedan om livsmedlet innehåller kleti och pleti, maltodextrin, vetemjöl, glutamat etc det spelar mindre roll. Här finns ofta de som går på bullshitprodukten ”Carblocker” alla LCHF bröd som innehåller majsstärkelse (tex Fiberfin) och vetemjöl (Carbzone) etc. Man tycker det är viktigast att det är ett lågt kolhydratvärde än att produkten är ren och naturlig och man skippar gärna riktig mat för lite bär och vispgrädde eller en LCHF efterrätt (kolhydratvärdet är ju lågt!). Även low carb barer är poppis här, måltidsersättare som smakar sött 😉
Vilken värld man vill leva i är helt upp till oss alla – Inget är fel! Det beror på vad vi vill ha ut av vår kost! OCH vad man vill lära sig av sin kost! Jag gick över till LCHF för jag var trött på att banta, trött på att anstränga mig, jag ville äta mig smal med riktig mat.
Hur lever jag?
Jo, i min värld är sötma en form av överlevnad, det är så våra hjärnor är inställda för. Snabb energi, som garanterar överlevnad. Sötma får vi i bröstmjölken, socker OCH fett, det som gör våra hjärnor allra lyckligast! Men i naturligt tillstånd finns inte det överflödet, eller de raffinerade sötsaker som finns nu, i naturligt tillstånd fanns rotfrukter, honung, kåda, nötter och frukter så våra reptilhjärnor kan inte riktigt fixa allt sockeröverflöd. Därför äter jag så sockerfritt som jag kan och vill. Det innebär att jag i min grundkost äter sockerfritt, stärkelsefritt och så vill jag ge min kropp det bästa så det innebär att jag lusläser innehållsförteckningrna och allra oftast väljer de livsmedel som är utan dolt socker, glutamat och andra onödiga tillsatser.
Allra oftast när jag vill ha något sötsmakande så använder jag sukrin/stevia, honung, frukt och mandelmjöl etc. Jag äter lika lite av det som jag skulle gjort om det var raffinerat socker i. Det innebär kanske någon gång i veckan. Jag tar en liten bit. Min kost till vardags består av fett, protein, mineraler och vitaminer från grönsaker och nötter. Inte bär, sötningsmedel, mandelmjöl etc. -Sådant äter jag till helgen och till kalas.
Riktigt socker är jag inte rädd för, men jag har stor respekt för dess påverkan, jag kan hantera viss mängd riktigt socker och finner det gott och njutningsfullt (lakritskritor är tyvärr inte sockerfria!) Jag är inte beroende och kan ta en liten bit, därför ser jag inte det som ett problem. Jag är inte överviktig därför är det inget problem för mig. Jag äter så lite av socker och stärkelse annars att min kropp klarar ”lite skit”! Det är överflödet som för mig (och många) skapar problem.
Jag vill hellre äta det jag aktivt väljer än att det är gömt i livsmedel. Jag kan äta en god surdegssmörgås eller ett finn crisp, då och då – därför att jag väljer det men vill helst inte ha i mig dolt vetemjöl eller socker via livsmedel (kryddor, korvar etc)
Vi är alla komplexa, våra hjärnor och dess biokemi är unika. Länge åt jag väldigt strikt LCHF men för mig innebar det att jag då och då överåt socker (Eva och förbjudna frukten i Edens Lustgård ni vet, allt eller inget mentaliteten). I och med min utbildning så förstod jag mycket mer om mig själv, mina signalsubstanser och även om hur jag personligen fungerade det innebär att jag i dag äter liberalare och i dag väger jag nästan 10 kilo mindre än vad jag gjorde under min striktaste fas.
För någon annan så hade kanske mitt sätt att äta varit förödande! Dvs för mycket triggerfaktorer. För mig så har inte problemet suttit så mycket i det fysiska suget som socker och stärkelse ger utan mitt behov av att unna mig.
Kanske äter jag inte enligt LCHF? Kanske äter jag enligt ”Sunt Förnuft”? Enligt ”Åse”? ja men då så, då får det vara så! =)) Jag tror att mitt sunda förnuft räcker lååååångt!
Vi har alla ett ansvar inför oss själva, att vara öppna och lära oss hur just vi fungerar, och inte peka finger åt andra hur DE ska leva! Tyvärr innebär LCHF världen många som pekar finger! Visst är det enkelt att när man själv har problem med något, tro att alla andra måste fungera så? Jag vet ju att Mat & Hälsa som jag är matkreatör i, har fått en del kritik för att den har LCHF bakrecept i etc. Men alla som äter LCHF är inte sockerberoende eller måste utsluta söta smaker! Det r väl BRA att det finns alternativ! Det finns många färger på färgpaletten! Låt oss alla få plats!
I morgon åker jag i väg några dagar, jag kommer äta gott, dricka gott, uppleva och njuta av mat, inte överäta eller göra fel val för mig, utan äta och dricka balanserat och DET tackar jag LCHF grundkosten för!
PUSS på er!! <3
16 kommentarer
Mycket bra inlägg som på pricken sätter fingret på mina känslor om LCHF. Det ÄR bara så att vi alla är olika. Jag äter som dig och använder det sunda förnuftet. Jag dör inte (och går inte heller upp i vikt) om det halkar ner någon skiva danskt rågbröd någon gång eller kanske till och med en godisbit. När jag släppte det där med att äta konstant strikt LCHF så blev det genast mycket mer roligt och varierande på något vis. En kost man kan leva med resten av sitt liv, inte en diet.
Tack Åse!
Fina och kloka ord som vanligt!
Ren mat = god mat!
Ha en härlig resa!
Har man bara en bra grundkost till vardags, tror jag man kan vara lite mer tillåtande till helgen – ungefär så som många ’naturligt smala’ gör, oberoende av diet.
För mig passar lchf-kosten bra, för den håller mig mätt längre, och jag får inte längre de där panik-måste-äta-nåt-nu-svackorna. (De där genanta svackorna när man länsade skafferiet, och rörde ihop kaksmet, för att äta direkt ur muggen…!)
En viktig faktor är att jag har M.E./Cfs, vilket gör att jag ständigt är väldigt trött, orkeslös, och går i hjärndimma. Min hjärna ville väldigt ’hjärna’ ha en stor marabou-kaka om dagen för att vara glad, och få en liten extra kick… jag måste säga, att tyvärr piggade det ju också upp, för en liten stund – men var förödande för vikten!
Jag kan inte påstå att jag blivit vare sig piggare eller friskare av lchf. Nu har jag ju inte ens ’glädjen’ av att få sockerkickar längre… 🙂 Hjärndimman är tung att vistas i var dag.
Men – jag går sakta och säkert ner i vikt! Det fungerar!
(Trots att paolo Roberto tycker det är fusk att gå ner i vikt utan att äta pasta och träna). Jag orkar inte träna. På sin höjd orkar jag gå promenader med hunden. (Men inte om det varit för mycket annat, för då räcker inte orken.)
Jag orkar, på grund av min hjärndimma, inte heller hålla på att väga, mäta och räkna, eller nogsamt följa recept. Att ta mig till vv-möten är uteslutet! Det har jag varken kraft eller råd till.
Så, för mig, som kroniskt trött, har det varit en stor hjälp att upptäcka lchf-kosten.
Jag äter så okrånglat som möjligt – ungefär som du beskriver – och går ner i genomsnitt ett halvt kilo i veckan. Hittills 8,5 kilo! Utan att svettas!
Det kallar jag en hjälp, och en lättnad.
Hade nästan gett upp om att jag skulle kunna bli smal igen. men nu ser jag att det kommer gå bra, och att det finns ett sätt att leva och äta även när man sedan ’gått i mål’, som passar mig.
(Som bonus har min man också gått ner 8,5 kg på lchf, så nu tävlar vi lite smått! Men det är orättvist, för han kan ’fuska’ och ändå gå ner!)
hälsningar, Ingela
Hej Åse!
Jättebra skrivet! Jag äter också det jag mår bra av. Och det är att i största mån utesluta kolhydrater. Jag var pastafreak förut men har inget sug efter det numera. Har nu ätit low carb i ett år och vet hur jag ska undvika att få ont i magen och alla dessa humörsvägningar. Nu mår jag bättre i psyke och kropp, det är alltid bäst att lyssna på sin kropp och vilka signaler den sänder!
Till sist! Ha det så skönt i Grekland!
Du är klok, som vanligt 🙂
Jag försöker äta så rena produkter som möjligt, men tycker inte att det är hela världen om jag nångång ibland får i mig något som har en gnutta socker i sig. LCHF-bakverk och liknande håller jag mig ifrån för det mesta. Blir det något så är det om vi har besök, men inte varje gång då heller. Nöjer mig med lite mörk choklad och nu på sommaren en del jordgubbar. Nötter har jag lärt mig att jag absolut inte kan hantera. Mandlar går bra, men inte vanliga saltade nötter. Enormt intressant att lära sig mer och mer om hur just MIN kropp fungerar!
Kram
Jättebra skrivet och otroligt skönt att höra! Sedan ett år tillbaka så äter jag vad jag kallar för LCHF liknande kost, anledning till att jag inte kallar det LCHF är att jag är vegetarian och således äter en del qourn och sojaprodukter. Har förstått att det kanske inte är det bästa alternativet men eftersom jag inte vill äta kött så har jag valt att fortsätta så. Det som jag märkte när jag började med LCHF var att jag slutade få blodsockerfall, kunde få riktigt ordentliga med yrsel och illamående och de försvann helt när jag tog bort spannmålen från kosten.
Det jag främst har fokuserat på att är att ta bort så mycket socker som möjligt och inte äta spannmål, ris och potatis. Med det sagt så tillåter jag mig att äta något om jag blir riktigt sugen men jag äter inte alls lika mycket längre.
Ha en härlig resa!
Jag gillar ju sötsaker men försöker göra bättre alternativ nuförtiden och det fungerar för mig. Visst, hjärnan blir lite uppfuckad vid mens och ägglossning men jag känner att jag har betydligt mycket bättre kontroll idag än tidigare. Nu känner jag efter mer om jag verkligen är hungrig eller om det bara är hjärnan som vill ha något sött. Är det hjärnan som vill ha något, dricker jag ett glas bubbelvatten istället 😉 Och precis som du vill jag inte säga att jag äter enligt någon specifik diet. Jag äter mat jag mår bra av.
Kram kram
Åse, jag hittade Rågbröd bäst före datum 12/9 2009 i en plastburk i vår husvagn, några skivor ligger kvar i den. Inget mögel och mjukt är brödet fortfarande?
Huuu låter inte trevligt!!
Som vanligt kloka ord från dig! Jag själv har fått en annan syn på maten och kosten i stort efter att jag hittade din sida för 2-3 år sedan. Jag har blivit mer medveten om vad jag stoppar i mig, men jag är långtifrån färdiglärd. Jag har anammat mitt eget sätt att äta, ett sätt att äta mig mätt och nöjd och mår bra av. Allt tack vare dig och dina tips, råd och recept. Visst kan jag förfasas över vad andra äter, men det skulle aldrig falla mig in att ställa mig och kritisera personen och hans/hennes val att leva. Möjligtvis att jag skulle tipsa om nånting som har ett bättre ”värde” än kanske just den godis-/chipspåsen eller det där vita rostbrödet…
Alla har vi våra möjligheter att göra aktiva val, och hur vi sen väljer, det är upp till var och en av oss, hur bra vi vill må.
Kram och ha det gott, fina du, vad du nu än ska ut på för äventyr!
ÅsaS
Åh vad bra skrivet!
Längtar tills jag kommer dit du är…har måånga kilo kvar att gå ner! Men jag tänker som så att jag har varit överviktig hela mitt 43-åriga liv, kanske det inte ens är bra att gå ner för fort då? Jag har på 1½ år minskat 15 kg, känns lite trögt nu, men känner ändå att jag sakta men säkert håller på att hitta det som är MINA största problem. Det får gärna ta lite tid, bara jag känner att det går neråt, och att jag trivs på vägen. Det är min fulla övertygelse är nyckeln till en bestående viktnedgång! Gå ner 10 kg med pulverdiet är ingen konst – been there done that, got the t-shirt liksom. Oräkneliga gånger! Problemet är när man slutar ”pulvra” då smyyyger kilona sig tillbaka – och tar med sig några kompisar på vägen. Det gör det inte längre. Står det still, så gör det det. Kalasar man för mycket kommer det nåt kilo, som direkt försvinner när vardagen är tillbaka. Tack för en kanon-blogg Åse!
Det är så härligt att läsa när du skriver för du är sååå klok. Alltid lika intressant att läsa. Sitter just nu ute i det härliga vädret, sååå underbart. Ha en mysig resa tillsammans med Vickan ; ) kram kram
Vilket bra inlägg 🙂 Mycket trevlig och fin blogg!
Kram 🙂
Hej Åse!
Klockrent inlägg som vanligt. Jag har ätit LCHF nu sen tre månader tillbaka. Ibland tycker jag att det är lite svår att veta hur man ska äta och göra för många tycker olika och hävdar olika påståenden om kosten. Jag har iaf bestämt mig för att äta ungefär som du beskrev i inlägget. Jag fokuserar väldigt mycket på innehåll så att jag ska slippa glutamat och annat skit och så att jag får så lite av det som möjligt. Jag unnar mig eller ska jag verkligen säga unnar mig någon otillåten kaka eller så någon gång ibland, men grejen är den att jag är sällan sugen tack vare LCHF-kosten och äter jag så gör jag en grimas eftersom det oftast bara smakar socker och inte gott. Tycker att färskglass kan vara gott ibland eller någon hembakad bärpaj där man kan reglera sockermängden så att det smakar mer bär än socker.
Jag är så himlans glad över din blogg och jag älskar Mat- och hälsatidningen, har börjat att prenumerera på den. Mycket eftersom man hittar både strikt LCHF samt lite mer liberala alternativ. Gillar även Odd Molly så i din blogg hittar jag det mesta som jag gillar. Ibland mailar jag någon fråga till dig och du är rekordsnabb på att svara…att du bara orkar. Jo klart du gör eftersom du driver hela denna blogg med lust, glädje, omsorg och mycket jäklar anamma.
Tack finaste Åse för att du finns och för det du gör för att vi andra ska må bättre och få en enklare vardag.
Kram <3
Stina
Klockrent inlägg, som vanligt 🙂 har också funderat på detta på senaste att det nästan finns som du beskriver två olika ”lchf-l äger”. Personligen är jag av åsikten att var och en äter det dem trivs med, i viktnedgångssyfte eller ej! Jag själv har kört både strikt och lite mer liberal lchf, men faktiskt aldrig haft behovet att rätta folk och deras matvanor 😉 var och en ansvarar för sin kost, sitt välmående och sina viktmål tycker jag – sen kanske ingen mår bra av att äta för mkt av varken det ena eller det andra, oavsett kolhydrathalt!
Tack för en grymt inspirerande blogg!
Heja dig Åse 🙂 jättebra skrivet tycker jag! Tänk om fler vore så kloka att de kunde förstå att alla människor är olika och tycker olika. Vi är tack o lov inte stöpta i samma form, det vore väl ändå bra tråkigt!!!
Det finns tyckare överallt om allt. Det viktigaste är att trivas med sig själv och trivs man inte så finns det alltid val att göra. Antingen fixar man det eller så gör man det inte. Jag personligen tycker det är underbart med alla bloggar och recept som finns idag om både lchf, gi och andra val av maträtter.
Ha det så skönt och njut av mat och dryck och förhoppningsvis trevliga människor 🙂
Kram på dig. / Malin