Ja hur går det?

Jag får en hel del kommentarer av er där ni undrar hur det går med vikten nu som gravid och jag kan glädjande säga att det går bra så här när 61,3% är gjorda och jag är nöjd med hur balansen är (se nedan).
Jag tänker dagligen på vad jag äter men har utrymme för att äta lite xtra gott.

Däremot får jag hålla ett vakande öga nu när jag börjar närma mig tredje trimestern för det är då jag ökat i fettvikt de sista gångerna och blivit överviktig. Men då har jag inte ökat i vikt av ingenting utan helt plötsligt så har allt godis och alla kakor satt sig så det är de jag måste konsekvent utesluta förutom någon gång ibland om jag ska ha en sund viktökning under graviditeten. Som vanligt så är det inte mat som gör att jag går upp i vikt utan allt detta godis jag kan vräka i mig.

Jag har lagt till lite mer GI tänk nu också, och nu menar jag inte GI-metoden dvs att äta liiiiite kolhydrater, utan jag äter mer livsmedel med lågt GI – för att sänka sockerbehovet. Jag är ju och kommer alltid vara en sockergris, det kommer alltid vara min stora last i livet och jag försöker tämja det stora vilddjuret :0)

Jag har satt som mål, att efter graviditeten, vara målviktig igen till Jul, då har jag nästan 2 månader på mig efter förlossning att skaka av mig de förhoppningsvis få extrakilona som satt sig. Jag måste ha ett mål.
Det bör inte vara några problem med tanke på att jag alltid rasar vid amningen.

En del tycker att det är väl bara att släppa vikttänket nu som gravid och tro mig, jag är absolut inte nojjig. Hade jag varit det då hade jag vägt mig i tid och otid, jag vet inte ens vad jag väger och har inte vägt mig sedan inskrivningen (vikt tas nästa vecka hos BM, då kan jag återkomma)
För mig är inte vikten viktig utan hur jag hanterar situationen. För mig känns det oerhört onödigt att lägga på mig 15 kg (förutom de 10 som är direkt relaterade till bebisen) under graviditeten för att sedan behöva ta tag i det efteråt. Att man ökar i fettvikt under grav är normalt, även om man sköter sig eftersom kroppen lägger på sig fettdepåer som förberedelser till amning och det lägger jag gärna på mig men inte allt det andra extra som man gluffat till sig. Jag vill ha energi och bara bry mig om bebisen istället för att känna mig stor, otymplig och trött i kroppen av en massa övervikt. Erfarenheten säger mig att jag inte känner mig speciellt glad och energisk med 15-25 kilos övervikt.

Det var några av mina tankar kring detta =)

I går kväll åt jag en lite 3,5% turkisk yohurt med tinade blåbär/hallon, det är ett tips! Gott, friskt och ett gott alternativ till glass.

Sunt förnuft och balans mellan det sunda och osunda: