WOW vilken gensvar på inlägget där jag efterlyste era åsikter om varför ni läser här! Bloggen verkar ge er det jag vill ge er, och det känns fantastiskt att jag nått fram! Bloggen har ju lite av allt och det passar alltid någon.
Någon vill bara ha recept, en annan vill få inspiration till att leva hälsosammare trots familjeliv och aktivt liv, några älskar de personligare delarna i bloggen och tycker att det gör den mänskligare och personligare, andra gillar en mix av precis allting etc etc.
TACK alla för era otroligt fina kommentarer, blir helt rörd!!!
Nu skulle jag vilja vända mig till två grupper. Till de som fortfarande är överviktiga och kämpar med det, och även till er som gått ner i vikt genom att äta lite mindre kolhydrater (GI, LC, LCHF).
- Du som fortfarande är överviktig. Vad är de största orsakerna till att du vill gå ner i vikt? Vad gör det svårt?
- Du som gått ner i vikt med en kolhydratreduserad kost, vad är hälsoaspekterna? Förutom viktnedgång? Tex: Mage? Energi? Allergi? Eksem? Sömn?
Du får gärna vara anonym och det är bara du och jag som ser din kommentar här.
Stor bamsekram till er för att ni hjälper mig!
59 kommentarer
LCHF sen i januari 2011.
-23,5 kilo
Hud, hår, naglar friska – håret var torrt, huden behövde alltid smörjas, naglarna var tunna som papper förr.
Blev mirakulöst av med mina återkommande mycket djupa vinterdepressioner som tidigare ALLTID stulit 5 månader varje år (!) av mitt iv.
Jämn energinivå hela dagen. En försinkning av måltid med en timme eller två gör INGET med mitt humör!
Har inte varit sjuk en enda dag sen jag började – hade alltid 5-8 sjukdagar varje år innan.
Ingen PMS. Alls. Jag som var ett riktigt honmonster förr. Uppskattas av hela familjen.
Kolugn mage.
1.Du som fortfarande är överviktig. Vad är de största orsakerna till att du vill gå ner i vikt? Vad gör det svårt? Jag hittar inte min nyckel att få lchf att fungera som viktminskningskost för mig. Håller på att prova fram vad som skulle vara nyckeln. Just nu har jag kapat mejeri men det verkar inte heller vara nyckeln….
2.Du som gått ner i vikt med en kolhydratreduserad kost, vad är hälsoaspekterna? Förutom viktnedgång? Tex: Mage? Energi? Allergi? Eksem? Sömn? Jag har inte gått ner i vikt med lchf men jag har fått andra hälso/livs fördelar!! Mina relationer är mer kärleksfulla då jag inte har dem här upp och ner svängningarna i humöret. Hela familjen är mer harmonisk och jag kan ärligt säga att lchf är en del av det som behövdes för att få tillbaka passionen i mitt äktenskap 😉 Däremot har jag alltid haft problem med att somna på kvällen och det har inte ändrats och jag upplever inte det här med att få mer energi med lchf, är nog tröttare nu än innan…
Hej.
Kul att du fick bra gensvar.
Jag kanske inte passar perfekt foer det senaste kriteriat daa jag fortfarande aer raett ny paa dieten men det jag kaempar med aer mat daa jag aer i vaeg hemifraan.
Bor i Australien och trots att detta en gaang var kaennt som stekarnas land saa aer det verkligen inte saa daa man gaar ut foer lunch. Dessutom aer det inte saa vanligt med HF saaser som bea. Till saken hoer ocksaa att jag ofta aer hela dagar paa kund besoek och det aer inte alltid laempligt att ta med mat aett vaerma upp osv
Har tidigare tagit med smaa baby bel ostar foer att haalla hungern borta men kaenns inte som de riktigt goer jobbet men vad som skulle hjaelpa mig mycket var om jag kunde hitta andra ideer foer kall mat jag kan ta med vart jag gaar som haalller hungern borta.
Foerutom det saa aer det kul o hitte fler o fler laeckra middags recept osv som hjaelper mig variera maten.
Tackar
mvh
Mika
Jag är överviktig och har sedan i juli gått ner 12 kg. Jag har minst 8 kvar som jag vill gå ner. Jag började med lchf och det var det bästa som kunde hända mig. Jag har försökt gå ner i vikt i många år utan att lyckas och det var efter att jag läste Bittens bok sockerbomben i din hjärna som jag förstod att jag är sockerberoende. Jag har nu i en månad ätit vanligt, trodde jag kunde hantera det men nu gått tillbaka till lchf.
Sedan jag gått ner i vikt (tror även att det beror på lchf) fått finare hy, mer regelbunden mens, ingen svullen eller gasig mage. Har mer energi och ork.
Men varje dag är en kamp mot att stå emot socker och folks kommentarer om sockerberoende och hur jag äter.
Jag har 15-20 kg övervikt väger ca 87.Jag har provat alla bantnings dieter som finns under 30 år.
Har gått ner till 70 kg som mest (förutom före barnen då jag vägde 60-65 en period)
Då åt jag jag xtravagansa soppor i tre månader. Gick ner 25 kg, och gick upp 20 trots att jag verkligen
Försökte äta ”rätt” enligt vad man lärt sig genom åren. men jag har alltid varit hungrig,
Och jag har stadigt gått uppåt. Nu sen jag börjat med lchf har min vikt stabiliserat sig. Jag går inte längre upp , vilket gör mig glad. Varför jag inte går ner vet jag inte. Men jag tror det beror på flera orsaker. Dels behöver min kropp lära sig att den inte behöver svälta… Dels äter jag ibland lite kolhydrater. Dels dricker jag vin några dagar per vecka. Men jag är glad att jag mår bra och att jag har slutat gå upp. / hoppas detta kan hjälpa dig vidare 🙂 / Anita
Jag är fortvarande överviktig, inte kraftigt, tycker jag iaf (172cm, 76kg, 23år) … jag håller ju på med träning minst 4 ggr i veckan, inkl styrketräning … men ändå. Så pass mycket överviktig är jag att jag inte trivs med min kropp, saknar självförtroende. De är de största orsakerna att jag vill gå ner i vikt … vill trivas med spegelbilden. Rättare sagt – vill ha en tonad kropp!
Vad gör det svårt? Är ganska säker på att mitt problem är rent psykiskt. Jag är mer eller mindre matberoende .. ofta är jag inte sugen på nåt (dvs har inget sockerbehov) utan måste ha nåt i munnen att tugga på … typ reflexaktig.
Jag tillhör kategori 1. Jag är fortfarande överviktig och det som gör att jag vill gå ner i vikt är främst att jag inte trivs i min egen kropp! Jag känner inte igen mig när jag kollar i spegeln… När jag blev gravid för lite mer än 10 år sedan så vägde jag 49 kg. Det var lite väl lite men jag gick upp 26 kg under graviditeten. Som mest vägde jag 75 kg på mina 157 cm… Efter ett akut snitt och lite komplikationer så tog det tid innan jag vågade börja träna igen. För 6 år sen nådde jag min målvikt på 57 kg. Där trivdes jag! Som jag såg ut då, så vill jag se ut i kroppen nu… Det tycker jag är fint.
Efter en utmattningsdepression och sorg efter min mamma så hade jag gått upp rejält i vikt, hade ingen aning om hur mycket förrän jag ställde mig på en våg och fick en chock!!! 76,6 kg!!! Jag var alltså större än när jag var höggravid… Jag skämdes så jag grät och DÅ bestämde jag mig. Enough is enough!!! Inte ett år till i vassen… Det har blivit mitt motto. 🙂
Idag ligger jag på 68,5 kg och målet är fortfarande 57 kg. En bit kvar… Det svåraste är att jag äter ute 3-4 gånger / veckan eftersom jag har en arbete som gör det svårt att ta med mat. Det är en utmaning eftersom jag dels är allergisk mot många grönsaker (broccoli, blomkål, sparris, paprika, tomat bla) och dels för att jag inte kan beräkna kolhydraterna på samma sätt som om jag lagar det själv. Jag är en sockerjunkie, så jag kan absolut inte fuska för då trillar jag dit igen.
Jag ger inte upp, jag ska bli jag igen!!! Tack igen för en inspirerade blogg…
Kram Terés i Borås
Hej!
Testade LCHF med kolhydraträkning för ca 4 år sedan, tortyr! Maken tyckte att jag skulle flytta ut och jag gav upp efter mindre än en vecka… Tyckte detta var det mest korkade som fanns men ack jag hade fel! Har ny ätit mer fett och mindre kolhydrater i 3 v mår prima! Tidigare var jag alltid svullen i magen men inte sedan jag slutade med bröd, ris och pasta. Tar ibland en potatis och på kalas har jag modifierat så gott det går men det flyter på bra. Har ca 10 kg till att gå ner har tappat nästan 5 kg redan.
Jag tycker det är jobbigt med kommentarer från min omgivning om vad jag äter. Känner att jag behöver försvara mig då. Jag vet att detta är ett problem jag har och att andra har rätt till sin åsikt precis som jag har rätt till min. Jag har ju bestämt mig och ser det som en livsstil och inte som en försakelse. En ytterliggare morot är att jag utvecklat metabolt syndrom vilket påverkar blodsockerbalansen och kraftigt ökar risken för diabetes. Känner att jag har ett ansvar att försöka undvika detta så mycket jag bara kan.
Tack för massor av härlig inspiration!
Vill slippa känna mig tjock jämt och kunna bada på sommaren utan att skämas övre min kropp. Kolhydrater är för gott helt enkelt!!”
Hej!
Är fortfarande överviktig.
Det svåraste är värk från 2 diskbråk i hals/ ryggen, fibromyalgi kom som ett brev på posten efter långvarig värk. Värk = trötthet och mindre ork, sämre sömn. Så är det, det med motivationen, det handlar inte om familjen för jag har deras fulla stöd. Utan att det är när värken är som värst, då tänker man inte på vad man stoppar i munnen. Utan när man är hungrig så tar man det som är lätt tillgängligast för stunden. Och då kan det bli precis vad som helst. Men nu mår jag lite bättre. Innan jul fick jag tipset att prova MSM pulver, ett kosttillskott. Så jag har druckit detta (blandas i vatten) sedan mellan jul och ny år. Har fått helt annan ork + att jag nu äter helt LCHF. Sover bättre, orkar mer, orkar röra mig mer osv.
Här kommer hemsidan för MSM pulvret jag använder. http://www.ion-silver.com Ett av de få hälsomedlen som inte kostar skjortan. Tack för en bra och inspirerande sida. Kram Lise-Lott
Oj, gjorde tydligen något fel. För mitt inlägg blev inte dolt!
Var snäll och ta bort det!
Kram
Svarar på båda frågorna på en gång.
Har gått ner 10 kg sen i somras, har inte fått så stora hälsofördelar än men har flera sjukdomar som jag tror spelar in. Det bästa är dock att jag har mycket lättare att ligga på ett bra blodsockervärde jämfört med tidigare.
Har kvar ca 25 kg övervikt som jag vill minska. I januari började jag med dagliga promenader från att kanske bara ha gått en till två gånger i veckan, men jag är osäker på om det är bra det här – står still i vikt! Kan vara så att min kropp blir mer inflammerad vid mer motion. Något som styrker den tanken är att blodsockret svajar mer än innan och att jag kräver mer insulin. Vilket i sig säkert gör att vikten inte minskar… Tänker fortsätta februari ut med dagliga promenader och om inget förändrats till det bättre efter det så slutar jag med motion 😉 Går mellan en halv till en timma med hunden, jag bestämmer nosstunderna efter hur jag känner mig och hon godtar nästan alltid det som tur är.
Vill du dryfta problemet ytterligare så har du min mejladress.
Hejsan!
Skäl till att vilja gå ner i vikt:
– har en kronisk tarm/ledsjukdom som gör att jag äter mycket Cortison vilket tyvärr ökar aptiten men på grund av inflammerade leder har jag svårt att röra mig för att hjälpa viktminskningen, Moment 22…Skulle väldigt gärna vilja se vad som är hönan och ägget när det gäller ledvärken, minskar den om jag minskar:)?
– vill ta sista chansen att vid 40 se om vi kan lyckas få ett barn till! Övervikt samt kronisk sjukdom med stark medicinering har gjort att vi inte lyckats få ett syskon till vår pojk:(
– jag vill bli snygg helt enkelt!! 🙂
Svårigheter:
– extremt beroende av socker, kan snart inte avgöra vad som ger sug (stress, gammal vana, kropp i olag, mediciner eller helt enkelt avsaknad av ”karaktär”)
– är ”gammal viktväktare” men nu klarar jag bara inte av att hålla mig mätt längre än ett par timmar mellan målen, är galet trött på alla mellanmål
– har en extrem svacka varje em vid 15-tiden då sockersug och huvudvärk infinner sig, kan inte hantera detta
Tack för en fantastisk blogg!
Jag har ca 20 kg övervikt. Övervikten är till stor del orsakad av låg ämnesomsättning (hypotyreos), men inte ens med medicinering har vikten börjat rasa. Jag behöver enligt läkare gå ner i vikt för att minska risken för cancer, hjärt- och kärlsjukdomar samt diabetes, men jag vill också gå ner för min egen skull – för att kunna köpa de kläder jag vill ha, för att kunna visa mig på badstranden utan att skämmas, för att slippa känna mig udda i en grupp…listan kan göras lång.
Jag går inte ner i vikt även efter ca 5-6 års LCHF:ande, men jag försöker i alla fall äta enligt metoden. Jag har svårt att varva ner, är stressad och studerar för tillfället vilket gör att jag absolut inte går ner i vikt just nu. När jag stressar tenderar jag att lugna ner mig via maten, sötsaker som choklad blir ett måste då för att lugna ner kroppen. Har ett enormt sötsaksbegär, vilket triggas igång av t.ex bröd, som är LCHF vänligt. Allt eftersom stressen växer ökar mitt bukomfång, inget annat, och det gör mig ännu mera stressad över situationen. Men, jag mår bättre av LCHF-mat, även om jag känner av när jag äter för mycket fett, min lever klarar inte av att förbränna det. Så, via en hälsokonsult, tar jag stöd för lever och bukspottskörtel samt matsmältningsenzym för att systemet ska orka. Efter studierna kommer jag att ta det lugnare och hoppas då kunna anpassa LCHF bättre till min livsstil samt varva ner.
1) Hälsa – knän o leder men också generellt – var ju inte bra att släpa runt på 34 kg extra – har 17.8 av extrakilona kvar. Har gått ner mha LCHF – med ovanjordgrönsaker o lite bär. Hör nog till dem som ”bantat mig fet” – VV 3 gånger (utan att komma i mål), div dieter på egen hand, Reductil (gick ner 10kg o sen tvärstopp o snabbt upp dem igen)
2) Hälsoaspekterna – i princip aldrig ont i knäna och höften krånglar mycket mindre, i princip aldrig gasig mage, bättre hud (inga torra armbågar), sömn – nej men för min del hänger det ihop med åldern (tror jag).
Först och främst för att leva länge frisk och pigg men också för att kunna köpa kläder som jag VILL ha och inte bara kläder jag KAN ha. Behöver gå ner ca 30 kg
Går på gym och tränar 3-4 dagar i veckan. Powerwalkar några gånger också. Äter ganska strikt LCHF men kanske för mycket…. Det svåra för mig är (kanske en ursäkt) att jag arbetar i skolan (förskoleklass och fritids) och äter maten där. Försöker äta så bra som möjligt men vi äter så tidigt att jag inte klarar mig tills jag kommer hem utan brukar ta av mellanmålet och då blir det ofta filmjölk eller macka…. Vet inte vad jag ska kunna försöka smyga in i munnen utan att barnen ser det innan mellanmålet… skolan är helt nötfri så jag kan inte ta lite nötter eller jordnötsmör…
Jag borde kunna gå ner i vikt för jag har klarat det tidigare….
Ibland äter jag också frukt… kanske dumt…
Tack för en jätte bra blogg! Läser varje dag och blir hälsosammare men kanske inte så mycket smalare.
Största anledningen till att jag vill gå ner i vikt är för hälsans skull. Men att sedan hitta motivationen eller vad man nu ska kalla den för är så jäkla svårt. Men jag vill gå ner men det är så svårt tycker jag. Har det med åldern att göra att det är svårt?? nu gör jag inget för jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på för ”metod” .
Kram o hej
Hej Åse,
jag har lite svårt att på ett tydligt sätt sätta fingret på vinsterna med LCHF förutom en helt fantastisk viktnedgång där jag genomgående är mätt och belåten. Kör strikt LCHF sedan juli 2011. Så jag svammlar på lite.
Det låter så fåning att säga men jag känner mig liksom lyckligare/mer tillfreds/mer harmonisk……… min PMS är dessutom som bortblåst. Det är en välbehagskänsla innombords som är svår att fånga. Gladare och enormt mycket mer energi. Jag har inte varit SÅ överviktig och har inte tidigare haft problem med att vara aktiv. Men nu är energin på topp. Ökad sexlust. Överhuvud taget ökad livslust! Det är en rätt häftig känsla som jag inte för något i världen vill vara utan!
Din blogg är helt underbar!
Allt det bästa till dig!
/Zanna
Jag vill gå ner i vikt för att jag inte känner mig bekväm i min kropp i dagsläget! Jag vill vara hälsosam och träna för att må bättre, både psykiskt och fysiskt! Tack vad för din blogg, du inspirerar verkligen!!
Varför är svaren dolda?
Jag började äta lågkolhydratkost när min dotter var ca 9 månader. Jag ville få bort de sista graviditetskilona och jag ville testa LCHF-vägen. Resultatet har varit så många fler positiva effekter än just viktnedgång. I ca 4 månader levde jag efter strikt LCHF men sedan ökade jag på med lite kolhydrater för att känna efter vad min kropp mår bästa av. Och jag mår fantastiskt! Jag äter inget pasta, ris, potatis eller bröd. Och det är mitt recept på framgång! Min mage är aldrig längre svullen på kvällarna och tarmarna mår toppen! Småsuget mellan de tre måltiderna är också borta. Kanonbra!
Hej snygging!
Min främsta anledning till att gå ner i vikt är att genom viktnedgång så minskar risken för komplikationer i samband med att jag får en ny njure. Som läget är nu så går jag på dialys o har begränsat med energi och ork. Har försökt ta hjälp av dietisten på njur men hon gav mig bara en lista på alla saker jag måste undvika. Testade lchf en sväng men det gav skyhöga fosfatvärden samt att de dåliga fettvärdena steg avsevärt.
Största orsaken att jag vill gå ner är att jag vill känna mig snygg igen. Vill kunna ha tighta kläder och inte störa mig på allt runt magen! Det som gör det svårt att min diciplin. Jag äter ju LCHF nu, men när jag äter ’vanligt’ överäter jag!! Sockret antar jag. Jag åt förut men slutade och har börjat igen och har svårare nu att gå ned känner jag.
Hej min namne ;). Jag började med LCHF för tre år sedan och anledningen var att jag hade hört om en person som bantade med denna metod. Tidigare hade jag aldrig hört talas om LCHF, trots att jag alltid gillat att laga och planera mat. Efter starten så visade det sig att jag inte gick ner mer än ett par kilo, som jag sedan gick upp. Med mycket stöd av Mats Forsenberg (känner du till honom? Han som var med och startade LCHF begreppet.) så provade jag att ”nolla” i hela sex månader. Dvs jag åt inga kolhydrater då de få kh som finns i ägg och smör ej räknas. Jag åt inget grönt och inga mejerier förutom smöret. Enbart kött, fisk, fågel, ägg och smör. Ganska så ensidigt men vad gör man inte för att få igång en viktminskning! Jag har under flera år sovit väldigt dåligt. Svårt att somna och när jag väl somnade vaknade efter en eller ett par timmar för att åter ligga vaken i lika många timmar. Provade därför att äta Melatonintabletter. Det hjälpte inte heller. Enligt Mats och de medicinkunniga som han känner (som han tog kontakt med för min räkning) så måste det vara ngt hormonellt som gör att viktminskningen uteblir. Därför tog jag kontakt med både vårdcentral och Scandlab. Den förre vill inte ta alla prover ”för det brukar man inte”, så bekostade jag eget test som visade att jag har dåligt med DHEA hormonet och för låga kortisolnivåer. Diagnosen blev utmattade binjurar och efter läkarkontakt även Hashimotos (immunförsvaret attackerar sköldkörteln). Hos vc fick jag tillslut även ta ett prov på antikroppar på sköldkörteln och som var tio ggr högre än högsta referensvärde. Jag blev ordinerad en mängd tillskott av vitaminer och mineraler. Svag dos av kortison till att börja med (för binjurarna) och så småningom även Levaxin. Dessutom enbart ”måbragrejer” såsom yoga, massage, promenader mm. Efter att ha börjat med yoga o meditation så började jag i alla fall att sova bättre och min hjärtklappning att minska. Mitt minne började komma tillbaka (jag trodde nästan att jag var på väg att bli dement tidigare) och min ork blev lite bättre. Men nu har det gått ett år på Levaxin o jag har tagit det lugnt. Sover lite bättre, en bra natt fyra timmar i streck, vilket är frustrerande då ”alla” säger att för kortisolnivåerna ska hålla sig bra, så ska man ”skaffa” sig en bra sömn. Lätt att säga!
Nu har jag sedan några veckor tillbaka börjat att träna, trots att jag inte bör göra det då styrketräning mm ger en ökad stress i kroppen och den har jag ju redan för mycket av. Men jag orkar inte vänta. Jag vill känna att jag har mer ork och snart tar mina knän och fötter stryk pga vikten så jag måste ta och stärka upp min kropp. Klart att jag hoppas att jag nu kommer att gå ner, men efter tre veckors träning så gick jag upp ett kilo! Ska försöka att inte väga mig. I stället ska min man få mäta mig och inte tala om måtten. När jag sedan klagar på att ”inget händer” (om jag nu kommer att göra det) så kan han få mäta mig igen och då hoppas jag att få se någon form av resultat!
Jag äter nu grönsaker till min mat. Har grädde o ost i när så passar. Äter nötter ibland. Mörk choklad till helgen (några bitar) samt vin till helgen. Min vikt har stått still (ända tills jag började träna o utan att då ändra min mat) och det har jag fått vara glad för. Glad och glad men OK ändå att inte gå upp, äta gott, inte vara ständigt sugen och småäta, och att vara mätt. Och trots vad många säger om LCHF, vara social med maten. För pulver och soppor är definitivt inte socialt!
Nu väger jag 91, ngt till mina 158 cm och det är INTE kul eller bra. Jag vill också kunna köpa mig kläder som jag vill ha, inte som jag kan ha. Stor skillnad där! Var finns tex vinterkläder som jag kan ha? Jackorna spelar ingen roll hur stora dom är, jag får ändå inte ihop dragkedjan men ärmarna är flera mil långa! Jag bär min vikt från midjan och neråt så jag består så att säga av två kroppar. Byxorna är för det mesta bara längre och är dom lagom om min rumpa så är dom alldeles för stora i midjan (som jag har).
Det är ganska frustrerande att inget händer! Den som jag hörde om som bantade så här, har gjort det flera gånger till efter att jag började, hon tror att jag fuskar. Men det enda fusk som jag gjort är att äta frukt när jag befunnit mig utomlands och då som efterrätt. Min man däremot: han har gått ner 10 kilo och mår toppen! Och då var han smal från början. Jag har inte ens fått den där piggheten. Jag har även då och då blodsockerfall (fast inte så ofta) då jag bara ”måste” få ngt i mig för att jag är så hungrig. Den känslan kan komma från ena minuten till den andra. Så min kropp har definitivt inte fattat att jag har en hel massa resurser som bara väntar på att användas!
oj, Åse, vad långt detta blev! En hel roman. Eller bikt;). Har du någon lösning på detta så är jag den första att testa!
Kramar från Åse
Skulle vilja/behöva gå ner drygt 10kg. Har ätit LCHF i snart 1 månad och första veckan gick jag upp 1,5kg. Andra veckan gick jag ner 2,3kg. Tredje veckan gick jag upp 1kg igen. Kosten fungerar bra. Jag är inte särskilt hungrig och suget är kontrollerat. Det som är svårt är att se att man går UPP i vikt istället för ner. Jag vet att man hellre ska mäta än väga, men samtidigt så är jag för angelägen om vikten och vill helst se resultat. Vad är det som kan vara fel? Varför går jag upp igen när jag börjat gå ner?
Jag började med LCHF pga att jag har haft mycket besvärligt med IBS. Efter 3!!!!! dagar upphörde mina okontrollerade diaréer vilket kunde vara upp till 30 gånger per dag. Sen har jag bara blivit bättre och bättre. Efter ca ett halvår med LCHF har jag normala toabesök och mår kanonbra, inga gaser, ingen ballongmage, inga kramper, inga diaréer.
Jag kämpar med övervikt och i våras när jag gick över till LCHF så var allt så lätt. Inga problem att avstå från kolhydrater och jag gick ganska raskt ned 7 kg men sen så stod det ganska stilla.
Över julen nu så har jag gått upp 3 kg igen och håller nu på att ta nya tag.
Jag vill gå ned för att trivas med mig själv och känna att min kropp orkar mer.
Det som gör det svårt för mig är att jag är vegetarian, äter ägg men inte fisk och att jag har väldigt svårt att låta bli att ”fuska” i vissa lägen.
När jag är ledsen, sjuk eller trött så kan jag lätt halka dit och sen så äter min sambo vanlig mat. När han köper hem bröd så är det i princip kört…..
Hej Åse.
Jag är både överviktig (67kg till mina 165cm) och har tappat kilon med lågkolhydratkost. Det som gör att jag väljer LCHF är dels för att det är så enkelt att laga den typen av kost. Alla i familjen kan äta den, bli mätta och tycka att det är gott. De som vill kan lägga till quinoa eller kanske pasta medan jag (och oftast min man) väljer ett tillbehör med lågt kolhydratinnehåll.
Men dels också för att jag slipper sötsuget. Jag behöver inte tänka på mat hela tiden och slipper bli akut hungrig som jag lätt kan bli annars. (Får lätt blodsockerfall av ”vanlig kost”.)
Min mage blir lugnare trots att jag äter en del mejeriprodukter. Med ”vanlig kost” känns min mage mer känslig för just mejeriprodukter. Ren mjölk är rena döden för mig, jag får magknip och blir bullrig i magen. Men med LCHF-kost kan jag äta grädde, cf, keso osv utan att magen bråkar.
Just nu äter jag ganska strikt LCHF sedan nyår (som så många andra) men jag äter hur stora portioner jag vill och har inte brått att tappa i vikt. Det har resulterat i drygt 0,5kg/vecka vilket jag tycker är lagom. Även om jag äter fri mängd så orkar man ju inte så stora portioner så jag känner mig avslappnad inför min kosthållning. Vilket är ytterlligare en vinst såklart.
Jag motionerar (power walks, zumba, löpband) ca 3-4ggr/vecka och har aldrig känt att jag behöver komplettera maten för att orka. Jag äter tillräckligt med grönsaker för att få i mig kolhydrater tror jag.
Jag följer din blogg för inspirationen du ger, recepten och för känslan av att allt är möjligt om man bara ger sig fan på det.
Stor kram
Maria i Gbg
Hej!
Jag upplever att min mage mår bra, utan buller, normal genomströmning och minskade hemmorrojdbesvår. Jag fick svåra problem med magen från ca 10 års ålder och har under ca 20-25 år försökt att ta reda på vad som orsakade problem såsom kraftiga magsmärtor i vågor, inåtgående fisar ;), svullen och öm mage mm. Jag testade låglaktos, mjölkfri, majsfri, fiberrik, svält (iaf kraftigt kontrollerat och minskat intag av kosten), kolhydratrik(!), fettsnål…ja t o m citrusfri kost… Jag gjorde en test för att se om jag möjligtvis var glutenintolerant-allergisk eller mjölkprotein-laktosintolerant men de proverna visade ingenting.
När jag för några år sedan började lära mig mer om mjölet och sockrets inverkan på kroppen började jag dra ner successivt på pasta, bröd, kakor, bullar mm och min mage började sakta ändra karaktär. Graviditet gav den absoluta dödsstöten till min krångelmage och det tvingade mig att nästan helt utesluta framförallt mjöl och ris. Åh, det var så skönt! Äntligen få gå på toaletten utan att hemmorrojderna gjorde sig besvär, äntligen kunna sitta på möten utan att skämmas för bullrande mage, äntligen kunna äta den maten som jag egentligen tyckte bäst om!
Vad gäller sockermängden så minskade jag den också – kändes naturligt att göra det – och jag tror att det har bidragit till mitt välmående – jag sover bättre trots att barn väcker mig många gånger på nätterna, jag upplever att jag har ett mycket jämnare humör och jämnare ork. Jag behöver inte ta små powernaps heller.
Jag hade ett väldigt jobbigt problem till innan: eksem i hårbottnen. Det var extremt vissa perioder och jag skämdes över ”mjället”. Nu har jag inte något problem med sådant längre. Tjock och kraftig hårväxt 😉 men inte på kroppen…kunde få ganska kraftiga hårstrån som växte ut under hakan men det har jag inte plockat några på över ett år… Petitess 😉
Min hy var finnigare förut – har inga sådana problem längre.
Så från att ha vägt ca 84 kg efter att ha klämt ut sista bebben mars 2011 väger jag sedan november 2011 ca 68 kg till mina 172 cm och anser mig ha den kroppsvikt jag trivs med 🙂 Det är dock inte vikten som är viktigast för mig utan att jag mår så bra jag bara kan! Kondition och annat får komma med vårens värmande strålar 🙂
Hoppas att du har nytta av mitt svar, kram Malin
Tack för en fantastiskt bra och inspirerande blogg! Jag tycker du har så sunda och bra tankar kring detta med mat. Vet inte hur många jag har tipsat om din sida 😉
Jag har aldrig egentligen haft så mycket problem med vikten. Är 1,68 cm lång och har vägt runt 63 kg. Dock har jag så länge jag kan missas haft problem med magen och har fått diagnosen IBS. Jag började med LCHF för ca 6 mån sedan då jag mest ville gå ner mina 10 extra graviditetskilon. Jag har nu gått ner allt och lite till 🙂 Det bästa av allt, och den största bonusen, är att min IBS-mage är borta! 🙂 Att inte behöva ligga i sängen med smärta är en helt obeskrivlig känsla. Detta försvann nästan från dag 1 med LCHF-mat.
Som småbarnsförälder vet ju även du hur det är med sömnen 😉 Innan var jag konstant trött hur mycket jag än sov. Fast jag sover mindre nu är jag mycket piggare och har mer energi än jag någonsin har haft. Inga blodsocker toppar/nedgångar utan ligger konstant på en bra nivå. Jag har aldrig mått så bra och kommer definitivt fortsätta äta enligt LCHF!
Vet inte om du har möjlighet att svara på detta här. Men jag har lite funderingar ang LCHF och barn. Min dotter är bara 8 mån ännu, men har ju börjat äta vanlig mat så smått. Vad är dina tankar kring detta? Hur äter dina barn? Ska hon också äta enligt LCHF eller ska jag ge henne potatis/ris/pasta osv?
Tack för bra blogg och lycka till med allt framöver!
/Sandra
Jag har gått ner ca 20 kg och det känns som om kroppen är nöjd och glad med vikten jag har nu. Fortsätter dock äta lchf (fast mindre strikt) för att jag slipper uppsvälld, gasig mage, eftermiddagshuvudvärk och sötsug. Jag tycker det är rätt så enkelt att hålla vikten med kosten också.
1. Jag vill fortfarande gå ner några kilon. Jag har gått ner 26 kg mha viktväktarna under perioden juni-10 – sept -11.
12 sept började jag med LCHF efter att ha läst om det i flera år. Största anledningen var att jag aldrig kände mig nöjd och mätt och magen funkade inte alls.
Fortfarande, efter 5 månader har jag inte gått ner ett gram, snarare upp 1 kg. Jag tränar ganska mycket så jag hoppas att det är muskler som kommit till istället. Jag kommer aldrig sluta med den här livsstilen, det vet jag. Men det är tråkigt att stå och stampa. Jag försöker att hålla mig under 20kh per dag, jag försöker inte äta för mycket, utan bara lyssna på kroppen osv osv. Men vågen har frusit fast. Vissa dagar blir jag galen och vissa dagar är jag glad över att jag står still i vikt för första gången i mitt liv.
Jag är väldigt ambitiös och jag har läst massa om LCHF, läst på din blogg och på Anna Halléns, Kostdoktorn osv osv. Men min kropp vill väl inte släppa taget om de där stackars kilona antar jag. Tids nog kanske?
Jag är idag 166 vm och väger 77 kg. Jag skulle vilja ner till under 70 kg. Dels pga BMI (jag vet om att det är ett dåligt mått) men också för att det varit mitt långsiktiga mål i alla år. Och jag har en del fett på kroppen som ska bort. Men om jag står framför spegeln en dag och bara ser en snygg figur så spelar det ingen roll om vågen visar 77 eller 70 egentligen.
Hej Åse, jag är en 60- årig gammal ”jojo- bantare. Har haft övervikt sedan jag började att banta efter första barnet i slutet på 1970- talet. Har gått ner 25 kg vid ett flertal tillfällen via viktväktarna, men så fort det hänt något i livet så har jag återgått till mycket bröd godiis och gått upp alla mina kilon.Har hittat hit till bl.a. Dig sedan i julas och läser nu mycket om Lchf och har sedan dess ätit helt enl. Lchf. Jag startade med en vikt på 95 kg och väger nu 93,9..Inte särskilt bra resultat men jag fortsätter med lchfför den största vinsten hitintills har varit att slippa, sötsug, sug och aldrig vara hungrig och det är fantastiskt. Har alltid med mig en liten burk med kokosfett som jag tar i en kopp kaffe så att jag klarar mig ifall något händer som jag inte planerat in.
Är så mkt piggare på kvällarna sedan jag kraftigt reducerade kolhydraterna. Har lättare att hålla vikten utan att vara hungrig hela tiden. Förkylningar har gått ner med 70% i antal.
Jag tycker att din blogg är jättebra, men skulle vilja se mer naket 🙂
Hej Åse!
Tack för en fantastisk blogg! Jag skulle aldrig köpa en LCHF-recept-bok, jag hittar ju de allra bästa recept och tipsen här!
Älskar även att du har bra förklaringar på varför man ska äta LCHF. Det är många som reagerar när man säger att man äter LCHF, kollar på ens tallrik, säger ”men va? du behöver ju inte alls gå ner i vikt du är ju jättesmal”, eller folk viftar med sin chockladboll i ansiktet på en.
Anledningen till varför jag äter LCHF är att jag känner mig sundare, jag slipper mitt sötsug, jag äter inte lika mycket, jag äter ännu godare mat, bättre råvaror, ja men allt! Inte för att gå ner, det är ju bara ett +!
I höstas fick jag plötsliga hjärtklappningar konstant i över 3 månader, ca 10 gånger om dagen (var på akuten, hos vårdcentralen, hjärtlabb men hittades varken fel på hjärta eller blodtryck eller blod) Min läkare ville att jag skulle undersöka min ämnesomsättning innan och släppte mig.
Jag har alltid haft hög amnesomsättning, jag har alltid ätit som en häst och kan äta hur mkt som helst utan att gå upp i vikt så mycket, går max upp 2-3 kilo om jag äter onyttigt hela tiden, dvs både kolhydrater och fett i ett halvår.
Jag tränade väldigt mycket fram till jag var 18, både fotboll och innebandy. Hade max 1 dag ledigt i veckan. Då åt jag både mkt fett och kolhydrater, hade inga som helst problem.
Sedan började skolan komma igång och jag slutade med träning helt. Fortsatte äta som jag gör, stressade med skolarbeten mm. Detta resulterade i en överkänslig mage tillslut, som kämpade med mitt stora intag av mat och kolhydrater.
Efter ett tag kom jag på att kolhydraterna får min mage ur balans, jag mår inge bra av 2 skålar pasta med ketchup till mellis.Jag slutade med kolhydraterna och fick en fullt fungerande mage igen! Jag mådde superbra.
Ibland har man sina perioder då man slutar med LCHF, alla har svakor! Tur att man alltid hittar tillbaka snabbt – jag vet ju själv att jag mår bättre av LCHF kost! Och om jag ska vara ärlig är det inte alls så svårt, det finns gott om goda substitut!
Det jag ville säga att nu har jag börjat med min LCHF igen eftersom ett uppehåll på 8 månader och jag har inga hjärtklappningar alls längre!
Jag mår så mycket bättre, min mage bubblar inte och framförallt får jag inga sockerus i kroppen som efter en halvtimme gör mig nervös, hungrig, irriterad och då triggar samtidigt igång min ämnesomsättning som rullar i 110 och ger mig hjärtruset!
Hoppas detta hjälpte dig!
Du får gärna dela med dig av detta till andra om det kan hjälpa! Ingen fara med mig!
Ha det bäst och fortsätt som du gör!
Mvh Hevi
Jag vill kunna vara en pigg, glad och aktiv mamma den dagen jag ör redo att skaffa barn! Är fortfarande bara 21 men inom 2-4 år vill jag skaffa barn tillsammans med min underbara sambo! 🙂 Känns inte direkt så frestande att skaffa barn när man väger 120 kg! 🙁
Det mest jobbiga är när man blir bortbjuden och känner att man typ.. kräver annan mat av värdarna… och suckar de typ över att man är jobbig eller så så säger man ju : äh skitsamma jag äter det som bjuds på då iaf. Och dagen efter mår man ju.. kanon! Not!
Jag har gatt ner lite grann bara, kanske 2-3 kilo, daremot haller jag min vikt stadigt, forut gick det upp och sen fick man kampa for att fa bort dom dar extra kilona igen.
Ovriga halsovinster ar ingen svullen mage langre, inga gaser, valdigt sallan att jag far eksem som jag tampats med hela livet, battre hy i storsta allmanhet tycker jag. Jag inbillar mig att jag ar mindre trott an forut ocksa men det kan ju ha med annat att gora kanske.
En annan bra sak ar ju att man inte kan dricka lika mycket alkohol som forut, effekten kanns snabbare och man haller tillbaka mer, det kan ju bara vara nyttigt.
Sara
Du som fortfarande är överviktig. Vad är de största orsakerna till att du vill gå ner i vikt? Vad gör det svårt?
De största orsakerna är att jag vill känna mig fin. Jag vill kunna köpa normala kläder. Jag vill kunna se mig i spegeln och tycka att jag är fin. Jag skulle vilja bära sexiga underkläder varje dag – även om ingen ser dom, men att jag känner mig fin.. istället för ”bridget jones trosorna som är på nu för tiden”. Som det är nu – kan jag se det fina i ansiktet, men så fort det blir en helkroppspegel så är jag inte fin längre. Jag börjar känna av kroppen. Knän, höfter osv.. Jag vill bli rörligare.
Det svåraste är att jag inte har något gehör hemma. Min man tror inte på det här med sockerberoende.. Han tror nog att det handlar om karaktärsvårigheter. Han vet inte ens vad kolhydrater, proteiner osv. är. De gånger jag försökt med LC så kan min familj inte förstå varför jag inte kan ta lite lite grann – så jag kämpar inte bara mot mig själv och mitt JÄTTE socker/kolhydratsberoende – utan även mot min familj. Jag ger upp (har gjort hittills iaf) och tänker att jag ska försöka äta lite av allt, försöka det där med karaktär. Då är det ju slut gnäll hemma iaf.. Men du vet ju oxå hur det funkar med lite av allt när man har ett beroende…. Det går ett tag – sen ökar jag i vikt igen med racerfart.
Jag har sökt hjälp hos läkare – för att jag inte klarar detta själv (jag är för lätt för en operation men enligt BMI är jag på fetma – långt upp på skalan..). Och jag träffar en tjej på ”ätstörningsenheten” som är jättesnäll och vill så väl. Men inte heller hon förstår mitt beroende. Hon tycker jag äter för lite mat. Hon tycker att jag måste äta mera mat, mera mellanmål för att få igång min förbränning (korrekt iof…) Men hon förstår inte att jag kan inte ta 1 smörgås till maten. För då slukar jag 4 smörgåsar till maten, utan att jag hinner med själv… Och när jag ändå tagit 4 smörgåsar till maten då kan jag lika gärna äta godis/snacks.. för dagen är ju ändå förstörd. ..
Jag känner att jag kört fast. Och jag blir bara tyngre för varje dag.. Tankarna går till LCHF mest hela tiden. Men just nu är problemet att ”få tummen ur”.
Men jag vet att det går och jag ska lyckas en dag. Hoppas på snart.
Kram
Jag började lite smått med LCHF i oktober och har sedan dess gått ner 6 kg. Jag har ungefär lika mycket kvar som jag vill gå ner. Det har inte gått snabbt och det finns troligen flera anledningar, ex att jag bantat med lågkaloridieter tidigare under många år, samt att jag inte varit strikt med LCHF. Jag har stått stilla ganska länge på en vikt nu, men den senaste veckan har det börjat lossna igen, gissar att det var någon typ av platå.
Det finns flera anledningar till att jag vill gå ner i vikt, men framför allt eftersom jag är överviktig. Jag vill kunna vara aktiv med mina barn utan att det är jobbigt, jag vill kunna köpa vanliga kläder och jag vill känna mig snygg.
Svårigheterna med att gå ner i vikt är att vi är väldigt sociala i famijen och jag vill inte vara obekväm när vi är bortbjudna. Jag plockar så gott jag kan, men jag ställer inte krav. Det blir lite för många undantag helt enkelt.
Även om jag inte nått någon målvikt ännu så känner jag ändå redan stor skillnad på min mage, som inte alls är lika uppspänd med denna kosten. Jag kan tyvärr inte uttala mig om sömnen då jag har en 10-månaders kille som inte sover så bra 😉
Önskar dig en fin torsdag,
kram!
Hej Åse, Jag har följt din blogg ett tag och inspireras av dig. Äter LC sedan ett halvår tillbaka. Äter fortfarande vissa kolhydrater i form av viss frukt, havregryn, bönor, råris, quinoa osv men försäker helt utesluta socker, kakor, glass, pasta, vitt ris, bröd osv. Har dock en ”fri måltid” i veckan då jag tillåter mig att äta vad som faller mig in. Har haft ”återfall” i sockerträsket och inte kunnat hejda mig utan gått lös på skåp och frys på jakt efter något sött i form av kakor, kladdkaka, barnens godis m.m men det har blivit bättre med tiden, tack o lov. Det har hjälpt att inte ha sötsaker hemma alls utan att bara köpa in det som går åt för tillfället. Har även börjat träna aktivt styrka och konditionspass 4-5 ggr/vecka. Har gått ner från 71 kg till 61 kg med min nya livsstil och hälsofördelarna har varit många – huvudvärken har minskat radikalt, eksem på händer och handleder är så gott som borta, inte alls lika uppblåst känsla i magen, energiökning. Regelbunda tider och måltider med frukost, mellanmål, lunch, mellanmål och middag håller mig alert. TACK Åse !!! Keep up the good work. // Mia
Har många kilo att gå ner. Gick bra med innan jag fick min blödning (anerysm) i huvudet, med hjälp av din blogg och VV i blandning. Men tyvärr gått upp, med sedan aug-11 gått ner 9 kg med LCHF mat och din blogg som ger mig inspiration.
Har fått kolla med Kolestrol värde. Det var inte bra för högt och det onda är oxå för högt, så nu vill dietist och läkaren att jag inte äter fet mat längre utan äter enligt tallriksmodellen. 🙁
Är det bäst att lyda eller?
Jag har ca -7-8 kg som jag skulle vilja gå ner, jag var vädligt nära i somras efter en kombo av VV o sen testade jag på LCHF.
Men jag skadade svanskotan o kunde inte träna = äta fel hos mig
+ att jag fick järnbrist o tabletter för det som ökade aptiten…gick upp 4kg som sitter som berget!!! o sen kom julen o då kom ett kg till….
Men jag körde på LCHF eftersom jag mår så mycket bättre av det i magen (IBS)
Mitt största problem nu är att jag saknar frukt o bröd, testade att lägga till liiiite men det går inte att äta mjöl alls! Jag kommer att äta det vid enstaka fall som en hotellövernattning eller nåt sånt.
Jag tycker att det inte händer nåt alls så antagligen äter jag rätt om jag ska vara viktstabil men för mycket för att gå ner
Men då blir jag hungrig som f…. o då trillar jag dit på småätande
Så just nu kämpar jag verkligen men vill inte ge upp 🙂 och tack vare din sida o dig då så klart så kämpar jag vidare
Funderade t om nu i veckan på att återaktivera mitt VV omline bara för att ha koll men vet att då kommer jag behöva äta ännu mindre för att kunna äta LC kost. Eftersom även bra fett är så PP dyrt.
Men dippen kommer väl att lossna o då även vikten men det är störigt när man hittat ett sätt att äta utan en massa tillsatser o som gör under för magen att jag inte går ner de sista kilona som har smugit sig på igen…… gammal guldmedlem precis som du
Så fortsätt precis som du gör, du peppar oss alla o mig för att inte ge upp o gå ner de där sista envisa…. förlåt för ett långt inlägg men det var skönt att skriva av sig
Jag testar denna veckan att lägga in min mat i Shape up appen o där äter jag runt 50gr Kollisar om dagen , ibland mindre ibland mer (om jag äter mer än en frukt) så vi får se….
Tack för att du lyssnar
Den största orsaken till att jag vill gå ner i vikt är hälsan. Jag mår superbra av kolhydratreducerad mat, jag har tex inga besvär med IBS längre, även om jag fortfarande har stor mage och är väldigt överviktig, men jag vet att jag kan må ÄNNU BÄTTRE om jag går ner i vikt. Både fysiskt och psykiskt. Jag har ryggproblem (det var därför jag först gick upp i vikt, även om sen jojobantning fick mig att gå upp ännu mer), så om jag går ner i vikt skulle det underlätta jättemycket. Jag vill kunna vara mer aktiv och leka ordentligt med barnen. Jag vill kunna hitta fina kläder som passar. Jag vill kunna knyta skosnörena eller klippa tånaglarna ordentligt utan en stor mage i vägen.
Mitt största hinder är mig själv. Jag är en smygätare och har alltid varit det. )ag har minnen av att tex skära upp plasten på Alladinaskar mamma hade i skafferiet för spontana presenter så att det inte syntes, så att jag kunde stoppa i mig titt som tätt utan att nån visste om det, och av att käka upp hundchokladet!!! Just nu äter jag oftast jättebra till frukost, lunch och middag, men sen kan jag inte låta bli att äta mycket ”dumt” emellan, eller så äter jag inte ordentligt alls om tex bebisen skriker hela dagen och jag inte har tid, ork eller lust att fixa nåt ordentligt. Det finns gott om högkolhydratsmat i huset eftersom mannen ännu inte accepterat denna lära fullt ut. Han tycker det är bra att jag äöter så här eftersom jag inte längre har IBS, men han anser i övrigt att den information vi får från regeringen och läkarna är den rätta. Och eftersom han inte är lika kolhydratskänslig som mig får jag ha sånt hemma. Men jag skyller inte på honom. Det är ju jag som stoppar i munnen.
Oj, det var inte meningen jag skulle bikta mig *skratt*, men hoppas du fått svar på din fråga. (jag är förresten cirka 35 kg överviktig)
Oj jag skulle svara anonymt, men det kom upp ändå. Konstigt. Kanske du kan ändra det? Har ingen chnas att redigera härifrån verkar det som.
Hej!
Jag vill gå ner ca 20 kg. För att min nuvarande vikt är ohälsosam och oklädsam. Jag känner mig inte fin längre.
Det som är svårt med att verkligen gå ner är både maten och motionen. Jag har årskort på gym/gruppträning, så det är inget problem. Det ligger snarare i att jag aldrig tar mig i kragen och börjar gå dit! Vis från tidigare vet jag ju att när jag väl börjat är det underbart, och jag längtar till nästa pass…
Ang maten så antar jag att jag kör nån LCHF-variant, har ändrat och bytt ut. Nästintill aldrig potatis/pasta/ris till maten. Väljer grönsaker istället. Bytt ut allt margarin och Lätta mot Smör och Bregott. Använder matgrädde (ibland fullfet) i matlagningen, äter mycket ägg (kokt, omelett, äggröra). Dricker mycket vatten. Ett problem kan vara att jag måste ha mjölk i kaffet. Och jag både dricker mycket kaffe per dag och har mycket mjölk i. Ett annat problem är min matallergi. Tål inte mandel, vissa nötter, vissa frukter. Svårt att byta ut mjölet då.
Jag känner när jag äter t ex en omelett på 2 ägg o 2 msk grädde så står jag mig till middagen, och äter inte mycket alls då. Så jag vet hur hålla mig mätt. Men det är inte varje dag man varken är sugen på eller har tid att fixa omelett på morgonen. Jag är dessutom en sån där som inte kan äta direkt, utan vill gärna vänta nån timme eller två.. Och jag äter gärna en smörgås med skinka/pastej/makrillfilé/ost på. Vilken typ av bröd är bäst, grovt eller ljust, om man ska äta ”rätt” typ?
Nåväl, jag vet inte om det här var vad du efterfrågade, men värt ett försök. Vad är tanken med alla kommentarer du får? Ska de användas i nån studie? Ska du se om det finns nåt samband? Kommer du göra nån uppföljning? Och får man nåt svar på sina funderingar? ;o)
Hur som helst; jag är jätteglad för din skull! Att du ”hittat hem” och att du utbildat dig. Att du startat egen firma. Du är jätteduktig och jag önskar dig all lycka och välgång i detta, Åse!
Stor kram från Trollhättan
1.Du som fortfarande är överviktig. Vad är de största orsakerna till att du vill gå ner i vikt? Vad gör det svårt?
Svar:
Jag vill gå ner mellan 15-20 kilo för att komma till min normalvikt som jag hade innan samboskapet :). För det första för att känna mig lättare och piggare och för att jag är lite orolig för att sjukdomar kan dyra upp pga övervikt (jag väger 84 kg till 162 cm). Läkaren har också sagt att mitt BMI är för högt och att jag borde gå ner vikt. För det andra för att jag vill bli smalare och komma i mina gamla fina kläder igen och känna mig snygg och nöjd när jag tittar i speglen förstås :). Att gå ner till 60-65 kg igen är nog min högsta strävan i livet just nu.
Jag tycker inte att LCHF är svårt att leva efter, jag älskar det. Men min kropp står väldigt still i viktminskningen och den går knappt ner något. Det är det svåraste tycker jag, att fortsätta kämpa trots att vågen visar så lite hela tiden. Efter ett par veckor brukar jag ofta ge upp och tycka ”äh, det händer ju ingenting i alla fall trots att jag är så duktig” och då börjar jag fuska och äta kolhydrater ibland och vips, så har jag gått upp ännu mer i vikt :/. Min kropp är jättekänslig. Men nu har jag hållt ut i över 3 veckor och gått ner nästan 3 kilo. Men det beror nog mer på att jag tränat och promenerat så mycket än bara LCHF. Jag tror att min kropp framförallt behöver röra på sig mer för att gå ner i vikt. Jag känner mig mycket piggare och träningen går bättre och bättre nu så det är bara att inte ge upp. Att fortsätta med träning och LCHF i kombination så hoppas jag att jag går ner några kilon till. Jag är ju så otålig och vill gå ner allt på en gång, men man måste ta lite i taget, 20 kilo är mycket. Ett livsprojekt ungefär. Men det ska gå!
Du är en otroligt bra inspirationskälla och jag läser din blogg flera gånger per dag! Du har också jättemycket bra recept att ta till 🙂 så tack!! //Hälsningar Hanna
Det är så trist att vara överviktig och sen behöver jag få ner blodtrycket.
Största problemet är nog tristessen med maten, har för många olika viljor här hemma och en som äter vegetariskt så jag skulle behöva laga upp till 4 olika rätter ibland 🙁 Sen är det väl lite att det är mest jag som skulle vilja testa en variant av LCHF men gubben är inte så intresserad, jag har lite svårt med frukost redan som det är, äter oftast bara 2 mål mat om dagen, lunch och middag och det är ju i sig inte så bra, nu har jag iaf beställt ett par böcker om LCHF och så fort jag får hem dom så ska jag försöka planera in ett start datum.
Jag vill ha bort min mage och få en bättre sömn, har inte funkat på många år nu. Och vi blev föräldrar sent och vill finnas för Wilma i många år till. Kram Hoppas att detta hjäpte dig!
Hej Åse! Jag vill börja med att tacka dig för en fantastiskt bra blogg! Jag har kämpat i 2 år med min övervikt som var ca 15 kg. Har även gått ner några gånger förut genom Scarsdalemetoden. Försökte gå ner 3 gånger de senaste två åren med LCHF men klarade det inte så länge. Flyttade till Norge för 2 år sedan och här äter de bröd till frukost, lunch och på kvällen. På eftermiddagen äter de riktig mat. De säger att det är sunt. Dessutom är min man är halvt Italienare och vill äta pasta ofta. Jag har gått upp ca 9 kg sedan jag kom hit till Norge. Av mjölmaten fick jag dessutom ett extremt socker sug och åt choklad mest varje kväll. Aldrig var jag mätt. Magknip, gaser och halsbränna varje dag. Sur, arg och irriterad nästan dygnet runt. Tårarna har bränt bakom ögonenlocken ofta, ofta. I början av Januari började jag stenhårt bara laga mat från din blogg. Har nu gått ner 4,5 kg på knappt en månad och jag har fått ett nytt liv!!! Sötsuget och hungern försvann ju på ett par dagar. Halbrännan, gaserna och magknipet likaså. Sedan för 2 veckor sedan började jag nynna och sjunga på dagarna. Kände mig mer och mer glad. Så började jag vakna tidigt på morgnarna, fastän jag inte var trött på kvällarna. Nu senaste veckan har jag nog sovit i snitt 2 1/2 timme mindre per natt mot förut innan jag la om kosten. Förut måste jag sova minst 8 timmar per natt, ändå var jag sååå trött på dagarna. Det känns som om jag vaknat upp ur en dimma. Jag har kvicknat till rejält. Fatta jag har ju fått ett helt nytt liv!!! TACK!♥
Magen :((
Min är fortfarande helt kajko.. Nu blir set 3 veckor av medecinering och småäta och soppa mjölk. :/
Hej
jag är en av dina nya läsare som är alldeles färsk på det här med lågkolhydratskost men väldigt intresserad. Jag är ganska ”påläst” om kroppen, förbränning, kost och sådant och skulle vilja säga att jag kan mycket. Men trots detta går jag inte ner i vikt!
Jag har fött fyra barn, varav ett tvillingpar. Jag har alltid varit lite större än medel och beslöt mig året innan första barnet (10 år sen) för att ”Bli smal”. Viktväktarna hjälpte mig ner ca 15 kg och jag var nästan mager.
Sen kom barnen och mellan varje graviditet har jag väl gått ner lite si sådär, aldrig varit tillbaka på smal.
Jag är såååå jävla trött på min övervikt, men vill inte banta! Det funkar inte för mig ”If you go ON a diet, you will go OFF a diet” sa Dr Phil en gång och precis så är det med mig.
Jag måste hitta ett sätt som funkar att leva med forever and ever och jag har försökt väldigt mycket!
Ska erkänna att jag varit oerhört emot hela LCHF köret, då min kunskap säger mig att det inte kan vara sunt med allt detta fett, men har nu förstått att det inte riktigt är så. Vi får se hur det går och vad som händer men jag vill tacka dig för en ljuvlig blogg som jag kommer följa dagligen (Så du lär nog höra av mig igen)
Hälsningar Tove
Jag har ca 10 kilo övervikt och har nog alltid varit lite *för mycket*
men inte haft några stora problem och varit försktig med vad jag ätit men men.
Nu var jag på hälsokontroll och doktorn tyckte att jag skulle äta tabletter för kolesterolen men det ville jag inte om det inte behövs. Jag fick till april på mej att försöka klara det själv.
Varpå jag sökte på nätet om kolesterol och nästan alla pekade på Lchf. Det blev många timmar framför datorn för att försöka förstå och lära sig vad det innebär. För två veckor sedan började jag och har tappat 4 cm i midjan 5 cm diafragman. Jag har ingen midja och magen är problemet. Jag har psoriasis i lindrigare form på händerna och är spänd på vad som händer med det.
Jag mår toppen och har inga problem med hunger eller så men det smakar pyton i munnen. Apoteket rekomenderadeTazink och det funkar ganska bra,.
Så nu håller jag tummarna för kolesterolen.
Gunlis
Du som gått ner i vikt med en kolhydratreduserad kost, vad är hälsoaspekterna? Förutom viktnedgång? Tex: Mage? Energi? Allergi? Eksem? Sömn?
Magen är platt och tyst numera. Så fort jag fuskar det minsta sväller magen upp, byxorna spänner och jag fiser som en sjörövare 😉 Frukt går ganska bra, och det jag oftast fuskar med är ju choklad, glass och ostkrokar. Fuskar sällan med pasta, bröd eller potatis. Någon öl kan slinka ner ibland, men jag tycker oftast inte att gasmagen är värt en liten öl.
Energin är bättre, dvs jämnare. Jag får ingen paltkoma längre, utan orkar vara vaken även efter ett skrovmål. När jag tränar däremot, så märker jag att jag är mindre uthållig, det flimrar framför ögonen och jag är slut på ett helt annat sätt än med kolhydrater i kosten. Nu är jag medveten om detta, så jag lägger till lite kolisar kvällen innan intensivträning. Det räcker med frukt för mig, jag sätter mig inte och äter potatis.
Är stress -allergiker sedan flera år.. Får kliande små små blåsor på fingrar och händer vid stress, och det får jag inte längre. Fick det verkligen bevisat i julas då min dotter var inlagd på lasarett och saker hände och komplikationer tillstötte, men inga fingrar kliade. Hade det varit för ett år sedan så hade jag kliat sänder mig.
🙂 Ha en bra dag!
Jag är inte överviktig men har några kilo som jag vill gå ner, men för min del är inte det det viktigaste just nu för jag mår så bra av denna maten. Aldrig hungrig, suget är borta, sover bättre, är piggare och magen mår bra (om jag inte fuskar förstås ; ) mm mm mm
Får helt enkelt strunta i vågen, märker ju att man krymper en massa i omfång, fast det inte händer så mycket på vågen.
Tack söta du ; )
Kramis
Jag är fortfarande överviktig och vill gå ner i vikt för att få bättre hälsa, må bättre, ha mer ork, få ökat självförtroende, känna mig gladare, se bättre ut… Ja, orsakerna är många.
Vad som gör det svårt är att jag har många kilon kvar att gå ner (i alla fall 36) och att det inte går snabbt, vilket kanske i och för sig är bra. LCHF är dock helt klart vägen att gå för nu går det neråt ett steg i taget och bortsett från det har jag massor med mer energi redan, känner mig starkare och piggare och mätt på ett härligt sätt. Det som också gör det svårt är att jag inte tror att människor rent generllt kan vara 100% med sitt ätande alltid. Alltså får man räkna med att vägen inte alltid är spikrak och enkel alla dagar. Jag försöker dock applicera din devis att göra 80% rätt för den är trots allt SÅ mycket bättre än min gamla väg där det var 100% fel.
Jag vill bli snygg! Som nummer två kommer att jag vill leva ett hälsosamt normalviktigt liv. LCHF har jag levt med till och från i tre år men inte lyckats gå ner i vikt, däremot känner jag att magen och humöret blir stabilare samt att man blir piggare och mindre sugen på den här kosten. Nu är jag (inspirerad av bla dig) på god väg att hitta en balans på vad och hur mycket jag äter så att jag även kan gå ner i vikt
:2.Du som gått ner i vikt med en kolhydratreduserad kost, vad är hälsoaspekterna? Förutom viktnedgång? Tex: Mage? Energi? Allergi? Eksem? Sömn?
Jag har sk. IBS-mage, och med denna kost mår jag mycket bättre, förr var jag ofta uppblåst och hade en malande värk och det är borta.
Min artrostå, är också mycket bättre!!
Sockerberoendet, är nästan…borta, inte helt, och tyvärr kommer det snabbt i obalans OM jag skulle smaka nåt sockeraktigt, men det får jag nog leva med.
mvh Maria G