Passa på

av Åse

Det jag är mest tacksam för denna viktresan är ju som jag sagt många gånger nu – att jag gjort en resa rent mentalt. Jag har alltid varit en ”allt eller inget” tjej, man ska ”passa på” och jag ”kan lika gärna” etc.
På lördag ska jag ju på trerätters tjejmiddag och det blir drinkar etc och jag har ju bestämt mig för att på lördag så äter jag det som erbjuds, där med basta! (fick nyss veta att det blir pasta! *ser ut som han i ensam hemma filmerna*)
För ett tag sedan så tänkte jag att då minsann ska jag äta lite godis den dagen för att ”passa på” när jag ändå äter kolhydrater, men för någon dag sedan så insåg jag att jag inte alls vill det. Jag vill fortfarande göra så bra val som möjligt den dagen, blir det pasta som tillbehör så tar jag mindre av det och mer av något annat etc. Det är jäkligt skönt att ha kommit till en känslan!! För det är första gången i mitt 36 åriga liv och kanske, förhoppningsvis innebär det att detta är min absolut sista viktminskning – sedan följer bara en livslång ”hålla nollan”.

annonslänkar

56KILO24 ger 33% på DYRASTE varan inkl. över 500 VARUMÄRKEN + ytterligare 5% på kampanj- & reapriser
Gillar ni inlägget, klicka gärna på hjärtat under inlägget och dela gärna ♥ Tack! ︎

46 kommentarer

Karin 26 juli, 2009 - 18:24

Hej,
Jag har inte skrivit här så mycket men oj vad jag har läst. Jag tycker för det första om layouten på bloggen, sånt är viktigt 😉 Sedan tilltalas jag av det du skriver, öppet personligt och inspirerande. Som om inte det vore nog så känner jag igen mig väldigt mycket i det där: allt eller inget. Översten eller djävulen på axeln som straffar och sätter griller i huvudet på en. Om hur man rationaliserar sitt intag av felaktiga saker med de mest knäppa saker, sådant som man egentligen mår så dåligt över men ändå har svårt att styra.

Sedan ungefär ett år tillbaka lever jag kolhydratsnålt, vissa undantag gör jag men jag tappar aldrig taget längre. Jag har kontroll, jag mår så mycket bättre och går sakta men säkert ner i vikt. Du däremot är en stor inspirationskälla för mig och även om jag är en blyg tjej som inte gärna erkänner mitt problem offentligt hoppas jag att du låter mig få följa din fantastiska resa. Om du vill veta lite mer om vem jag är kan du kolla in mitt krypin på familjeliv.se där jag hittade en länk till din blogg. Jag förutsätter att du känner till FL. 😉 Mitt nickname där är Kaiza.

Trevlig söndagskväll.

Svara
Åse 26 juli, 2009 - 21:53

Hej Karin!

Tack för dina rara rader!
Vad roligt att du också upplever vinsterna med kolhydratkost!!
Du får gärna ökad behörighet sedan när jag lärt känna dig lite mer här inne =)

Kram,
Åse

Svara
MariaB 8 juli, 2009 - 17:49

Det är ju så härligt att läsa för det är ju DIT, till den känslan man vill komma…en ny och sund livsstil helt enkelt, och som utan problem möjligör att man kan hålla sin nya vikt. Du måste skriva här även när du nått din målvikt!! 🙂

Svara
Nallis 7 juli, 2009 - 22:20

Du är superduktig! Och denna sida är så inspirerande, jag kollar varje dag och använder mycket av dina recept. Har bara en liten fråga, har du något bra frukost tips? Än en gång en kanonsida.

Svara
Åse 7 juli, 2009 - 22:58

Mer än min kesellafrukost? 😉

Svara
Ida 7 juli, 2009 - 21:51

Det är jättebra inställning 🙂 måste också ta mig dit. Usch jag har slarvat 2 veckor nu…så jäkla dumt av mig.

Svara
Emma H 7 juli, 2009 - 21:10

Du är så duktig som har kommit så långt. Från att ha varit vv länge och bara ändra riktning är ju jättespännade.
Tycker faktiskt också att det är lättare med den här kosten att imte falla in i dåliga vanor..

Emma

Svara
Marie 7 juli, 2009 - 20:55

Tack Åse för all underbar inspiration du ger. Du har hjälp mig att våga testa och sluta vara skeptiskt. Det bästa jag har gjort! stor KRAM för det!

Svara
Åse 7 juli, 2009 - 21:23

ÅH VAD GLAD JAG BLIR!!!!!!!! Hoppas så att du känner att det fungerar i längden precis som för mig!!

All lycka till nu vännen!!!

Svara
Eva 7 juli, 2009 - 20:34

Har ganska nyligen börjat m. lc, efter att ha hittat dina inspirerande sidor.
Men nu undrar jag, hur bär du dig åt? Hur ofta äter du och vad? Du har gjort ett fantastiskt ”jobb” tycker jag, suveränt!
Jag har tagit till mig din frukost o det funkar bra, men sedan kör det ihop sig. Blir hungrig mellan lunch o middag, vad göra? Det ska gå, det har jag bestämt.
eva

Svara
Åse 7 juli, 2009 - 21:24

Ojoj…. jag äter allt utom bröd, pasta, ris, potatis och socker 🙂

Lycka till!!

Svara
Anna 7 juli, 2009 - 19:52

Känner igen mig. ÄNTLIGEN har man kommit till en punkt och ett sätt att förhålla sig till mat som förmodligen kan hålla för all framtid!!!

Svara
mia dahlberg 7 juli, 2009 - 19:28

Hej Åse! Hoppas allt e bra: En liten fråga bara, låt oss säga att ni i familjen ska äta spagetti och köttfärssås el korvstroganoff och ris, hoppar ni vuxna då bara pastan/riset?? eller gör ni olika mat i familjen? Håller på att mentalt förbereda mig:)hihi. Hörs! Kram

Svara
Åse 7 juli, 2009 - 19:33

Då äter vi tex en sallad eller grönsaker till ja =)

Svara
Aika 7 juli, 2009 - 17:02

Här är inte lika långt kommen som dej menalt, men en god bit på vägen! Och det är verkligen en underbar känsla!

Funderar lite på om man inte kan kalla min mentalitet för ”58-tänket” för det händer ju ALLTID så fort jag ser dom damn siffrorna, precis som äh, det e lugnt, bara två sketna kilo till, sen så…..och vips är man uppe på 59-60 igen och börjar om….Lite svamligt kanske men du fattar säkert! Pöss pöss min IDOL!

Svara
Åse 7 juli, 2009 - 19:37

Hha kan ju absolut vara boven i dramat ;)) I get it =)

Puss and love u

Svara
katharina 7 juli, 2009 - 16:08

välkommen hem till svedala tillbaka!
nu säger jag bara som de säger på finska ” kyllä sä oot hurja nainen”!!!
( du är nog en duktig/kanon/superbra tjej ) hurja är ett bra ord på finska,hittar inte rätt ord på svenska=)
Lycka till i fortsättningen,kan inget annat säga än att du har gjort det kanonbra!!

Svara
Åse 7 juli, 2009 - 19:38

Hahaha tack!! Gullig du är =))

Svara
Carina i Tyskland 7 juli, 2009 - 14:22

Beundrar dig verkligen för att du hittat så rätt! Önskar att jag någon gång kommer tillsamma insikt….
Kramar

Svara
Anita 7 juli, 2009 - 13:46

Bra mental inställning du har. Man kan äta allt men inte alltid. Jag brukar också välja vad som man är sugen på och inte vräka i mig av det. Det är ju kul för den som bjuder om man inte bara petar i maten. Du får säkert en trevlig kväll utan ågren dagen efter.

Svara
Cia 7 juli, 2009 - 11:11

Härligt tjejen!!!

Svara
Helen 7 juli, 2009 - 10:01

Du är fantastisk… Jag ÄR precis som du VAR, ”ALLT ELLER INGET” Har nu under semestern unnat mig allt 🙁
Så trött på mig själv för det är ju INTE jobbigt att vara LC/LCHF SÅÅÅÅÅ himla god mat!! Och jag får ju äta allt det som jag älskar, ostar, såser rörer….mm mm.
Så nu börjar även min resa…

KRAMAR i massor Helen

Svara
Hanna 7 juli, 2009 - 09:13

Heja heja! Känns som om min platå har lossnat, morgonens vikt är den lägsta på jag vet inte hur många år! 🙂 håller tummarna för att det fortsätter åt rätt håll.

Jag har försökt läsa runt lite på olika sidor med finner inte svaret på min fråga så jag gör en chansning och kollar om du vet 🙂
Hur påverkar lchf om man försöker bli gravid?

Fann bara info om graviditet och amning.

Svara
Åse 7 juli, 2009 - 09:18

GRATTIS!!!!

Tror inte det påverkar på ngt ogynnsamt sätt! Däremot har man ju lättare att bli gravid om man kommer ner till normalvikt, så det bör bara vara positivt! 🙂

Svara
Åsa 7 juli, 2009 - 08:16

Håller precis med! Även min första gång som jag känner så på 30 år och detta efter att man kört GI, det är ju underligt att det kan påverka en så! Jag måste ju äta kolhydrater nu eftersom jag fått magkatarr men fortfarande inte suget efter det onödiga och det känns skönt! Kram

Svara
Ida A 7 juli, 2009 - 07:32

Helt rätt Åse! Känns som du fått annat tänk och att kosten är ett sätt att leva på, slipper tänka bantning utan man äter gott och mår bra hela tiden.
Har precis satt ett mål med min sambo och jag ska nu ner 10 kg till jul. Med min takt så är jag nog klar till vinter:) går ju bara ner 0,3-0,4 per vecka. men men det går neråt och jag känner inte att jag bantar mera. Underbart och återigen stort tack för din blogg! / Ida A

Svara
Lena 7 juli, 2009 - 06:02

…vad konstigt, här sitter jag och läser din blogg. En blogg om en person jag faktiskt inte känner, skriver om sitt liv och sin viktresa. Men mina tårar rinner faktiskt på kinderna… jag önskar så att jag kom till den insikten.

Jag är ju ”fröken-jo-jo”,”allt eller inget”, ”stackars mig” och allt det där. Är en kort tjej som du på 156 cm. Har varit viktväktare MÅNGA gånger och vart guldmedlem i april på underbara 59 kilo (då trivs jag som bäst).

Men så börjar jag ”unna” mig det där som alla andra gör och kilona smyger inte på utan fullkomligt överfaller mig. Har till och med spytt efter att jag vräkt i mig allt det där som jag vet är så fel. Så igårkväll insåg jag att jag inte fick mina jeans över höfterna… min lilla dotter frågade om hon skulle skära bort lite skinn…. ( skall man skratta eller gråta?)
Vägde mig motvilligt och… jo 65,7 HERREGUD jag DÖR!!!!

…en vecka till sex veckors semester och jag mår psykiskt dåligt av detta nederlag.

Vill bara säga att du är en förebild, önskar bara att jag kom till samma insikt som du!!!! ………….NU!

Svara
Sofie 7 juli, 2009 - 00:01

Jag är så fascinerad av folk, precis som du, som har hittat LCHF och trivs med det. För jag är en sån person som bara älskar allt som har med kolhydrater att göra, speciellt bröd och godis.. Blott 19 år så är jag redan på väg att bli en jojbantare. Lyckades gå ner 10 kg genom viktklubb, men dom 10 kilona har jag nu gått upp igen. Vill hitta en livsstil som passar mig för alltid, och inte bara en metod för att gå ner i vikt. Funderar på att prova LCHF, men vet då att jag måste gå in för det helhjärtat och inte göra det halvdant, för då kommer kolhydrats-suget lik förbaskat finnas där.. Har precis hittat din sida, men vet redan med mig att jag kommer lusläsa minsta lilla inlägg här på bloggen! Du är en stor inspiration, tack och heja dig!

Svara
~ Maria ~ 6 juli, 2009 - 22:29

Svara
Pernilla 6 juli, 2009 - 22:17

Grymt impad på dig. Är väldigt viktig som någon skrev just med den mentala biten. Själv känner jag också att lchf passar mig bättre än vv. Få liksom allt det göttiga med denna dieten.

Svara
Soulsister 6 juli, 2009 - 22:13

Jag tror stenhårt på att den mentala biten är den viktigaste. Fixar man tänket så kan man skippa jojo-bantningen utan håller det man jobbat sig fram till.
KRAM

Svara
Sara 6 juli, 2009 - 22:06

Du har ju verkligen hittat din grej och då är det nog inga problem att få det att fungera även i längden. Utan att vräka i sig en dag i veckan och svälta resten 😉 Nej men det är ju lätt att man hamnar i ett sånt beteende.

Svara
Caisa 6 juli, 2009 - 21:53

Precis där du är vill jag också komma. Har varit där förr och vet precis hur det känns. Den här gången är det så svårt men jag ska klara det och det är mycket tack vare dig och din inspiration.

Svara
cecilia 6 juli, 2009 - 21:36

Så vill jag också känna det! Klarar inte av att bara ta lite kolhydrater, utan vräker i mig, kanske inte av just det utan blir sugen på allt annat….Jag vill inte ha godis och kakor hemma, men övriga familjen klagar då…särskilt mannen…..
Jag tror absolut på att utesluta kolhydrater i största möjliga mån, och mår bra av det, ingen uppsvälld mage tex…
Du har lagt ut så många goda recept, tack för det! 🙂
Du är en bra inspirationskälla..

Svara
Louise 6 juli, 2009 - 21:19

Du är så fantastisk och en enorm inspirationskälla men ändå sitter jag här och trillar i mina vanliga fällor..jag gör som vanligt och blir ledsen på mig själv. Jag blir bara så trött på mig själv, jag vill så mycket när jag ser hur bra du mår men jag kommer ingenstans.
Men du är grym!! Tack för all inspiration.
Kussekramar

Svara
Jenny 6 juli, 2009 - 21:05

Vilken underbar känsla Åse! Jag känner igen mig i allt eller inget, de där känslorna som BARA kretsar runt mat är fruktansvärda…jag är SÅ glad för din skull! KRAM!

Svara
Jenjo 6 juli, 2009 - 20:22

Jag skulle oxå vilja kunna tänka som dig. Jag är på väg, men har en bit kvar. Fast ger upp, det gör jag inte!
KRAMIS

Svara
Anna-Karin 6 juli, 2009 - 20:19

Jag är så imponerad av dig och ditt tänk och som jag skrivit förut så har du kommit såååå långt, precis där jag skulle önska att jag var! Jag önskar dig all Lycka i framtiden med vikten. Jag hoppas jag kommer dit där du är någon gång och jag hoppas att du fortsätter skriva och inspirera även i fortsättningen. Kram och tack för en suverän sida.

Svara
Marie 6 juli, 2009 - 20:17

Vilka härliga tankar och att du faktiskt har möjlighet att göra god val… för mig låter det som du lagt om dina vanor och jag tror du kommer klara av att hålla din nolla galant!

Svara
gruset 6 juli, 2009 - 20:12

Jag bara håller med allt du säger, men jag känner ju faktiskt likadant. Underbar känsla!

Svara
Mia 6 juli, 2009 - 19:52

Där slog du huvudet på spiken Åse. Alla såna drickdieter där man inte jobbar med det mentala alls. Och i många fall är det ju där som anledningen till viktproblemen sitter, i huvudet.

Jag tror du fixar detta galant.

Inne på min 2:a vecka med LCHF, och just idag har jag ett sug.. Tror det kan vara dags för den månadstaliga röda veckan kanske… Vad gör/gjorde du när suget satte in?? Har testat salami m ost och tom lite low carb kladdkaka med vispgrädde, men just nu hjälper inget 🙁

Ktam Mia

Svara
Annika 6 juli, 2009 - 19:30

Finaste, bästigaste Åse, du kommer klara att hålla nollan galant!

Svara
Annica 6 juli, 2009 - 19:20

Jag känner igen mig i det där ”allt eller inget”. Minns när man hade en dag i veckan (oftast lördagar) då man unnade sig allt möjligt för att sedan bara må uruselt och samtidigt tänka att man skulle börja om på nytt följande måndag. Skönt att man äntligen hittat rätt livsstil vad gäller kosten.

Precis som du säger – man tänker att man ska ta vad som erbjuds någon gång, men när man väl har det framför näsan väljer man bort det eftersom man vet att man klarar sig bra utan vissa livsmedel och att man äter så mycket gott varje dag 🙂
Lägger märke till att vissa (och även man själv har sagt det ju) som har ångest för att de vräker i sig på helgerna och förklarar det med att ”man äter ju inte så gott i veckorna så man får ju passa på”. Och då tänker jag för mig själv att jag äter ju gott alltid, är alltid mätt och belåten så därför kan man hålla det på en jämn nivå.

Svara
anna 6 juli, 2009 - 19:01

hej, vilken trevlig semester ni verkat ha haft!!!! sedan måste jag ju säga att du är riktigt duktig i matval och att du inte gick upp på semestern. hejja på!!! men det är nog som du säger, man måste hitta sitt sätt att minska och hålla det och kunna unna sig något ibland, annars blir livet tråkigt och det är nog större risk att man faller för någon större frestelse eller tappar sugen.
det/du är en insperationskälla att läsa din blogg!!!! mvh anna

Svara
Veronica 6 juli, 2009 - 18:38

Låter verkligen för bra för att vara sant. Men tack vare dig kör sambon och jag med lite kolhydrater nu. Och hittills funkar det riktigt bra känner inget speciellt sug efter dumheter(bara inne på dag 2 så jag lovar inget).
Tack för alla goda recept du har ute!

Svara
Maria i Gbg 6 juli, 2009 - 18:29

Vad skönt det låter, nästan som en sten som släppt från dina axlar (om man läser lite mellan raderna). Jag är övertygad om att du kommer lyckas. Klarar man två semesterveckor i glada vänners lag så… Heja heja!
Kram från Gbg

Svara

Tack för att du lämnar en kommentar, det betyder så mycket!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.