Från världens bästa bantare till viktstabil

av Åse

Jag har många gamla läsare som kan min historia. Men jag har även många nya läsare som egentligen inte vet hur 56kilo kom till, vad jag har brottats med under många år. Ibland glömmer jag bort det själv, för nu är jag ju van vid att ha det som jag har det idag.
Jag är högst normalviktig idag, absolut inte det smalaste jag varit, jag har vägt 8 kilo mindre än så här som smalast, som målviktig Viktväktare 1999. 
Och det är inte det som är viktigt, hur smal jag varit eller ens hur tjock jag varit. Utan det viktigaste för mig är att vara stabil.
Jag har suttit och sammanställt alla gamla bilder som var spridda på flera olika externa hårddiskar, nu är de samlade på en och allt är importerat till Adobe Lightroom som jag använder till mina bilder, det fungerar som ett bibliotek och jag kan enkelt bläddra bland bilderna datumvis. Där finns alla bilder från 1999 till dagens datum. Med andra ord tre graviditeter, tre förlossningar, resor, födelsedagar och många viktökningar och viktminskningar.
Det slår mig hur jag vet exakt hur jag såg ut vissa resor, år, vår, sommar, höst som vinter. 
Ända sedan 1988 när jag började min karriär som bantare.
Jag vet att jag var som smalast 1999-2000 och våren 2007. Jag vet att jag var småtjock och jättetjock hela 2008. Både innan jag blev gravid, under graviditeten och efter graviditeten. Jag vet hur jag fick nog där efter Alice var född vintern 2008. Hur jag förstod att jag måste sluta äta lågfett och kolhydratrikt.
Jag lade om kosten till lågkolhydratkost 2009 och har sedan dess varit viktstabil.
Det är inte så kul att bläddra bland bilderna och se hur mycket jag pendlade i vikt. 
Ibland när jag lägger ut någon gammal bild på mig på t.e.x. instagram så slår det aldrig fel, det är alltid flera stycken som säger:
– Du var lika fin då.
– Vacker då som nu.
Och jag vet att det beror på omtanke, men man glömmer en viktig sak där. Det handlar inte om utseendet!
Det är självklart att jag trivs bättre i dag när jag kan använda de kläder jag vill ha, när jag känner mig bekväm i kroppen och inte vantrivs. Jag är en ganska liten tjej och all övervikt syns och känns direkt.
Men den största vinsten är att jag slutat viktpendla. Känslan att vakna en morgon och inse att jag ätit mig upp 10 kilo i vikt på kort tid är obeskrivbar. Panik.
Fånge i en kropp som inte kan vara min!
Att köpa kläder som jag egentligen tycker är ganska ointetsägande och rent ut sagt fula bara för att de för tillfället döljer, det är inte jag.
Fixeringen vid att gå ner i vikt igen.
Många gånger i artiklar om mig så har det fokuserats på hur mycket jag gått ner med lågkolhydratkost och det är totalt ointressant tycker jag.
Jag viktminskade både mer och snabbare på lågkalori och lågfettkost. Det är inte viktminskningen med lågkolhydratkost som jag vill framhålla.
Här är en matdag i bilder från 2007.
Frukost kl 6:58 : Polar extrem med 8% mjukost, 3% salami, 17% ost och sockerfri marmelad.
IMG_5770
 
Mellanmål kl 9:18 : Viktväktarchoklad 
IMG_5772

Lunch kl 11:50 :
 Stekt lax med 3-4 potatisar, brocoli och pulversås (lågfett)
IMG_5773
 
Mellanmål kl 12:55 : 1 äpple
IMG_5782
 
Mellanmål 2 kl 14:28: Smoothie på lättyoghurt och bär
IMG_5783
 
Middag kl 17.30 : Kelda thaisoppa 4% med fullkornsnudlar
IMG_5784
 
För det första så undrar jag i dag vart proteinet är?? Som ni ser så låg fokus på kolhydrater. Fettet var i princip obefintligt.
Men med denna kosten gick jag från 80 kilo till 56kilo på 6 månader.
IMG_3482
IMG_6958
IMG_7608-Redigera
Men något var ju fel uppenbarligen i den kostmodellen. Den funkade aldeles ypperligt att gå ner i vikt på, jag hade ju ett energiunderskott och jag har inga minnen av att jag var hungrig men däremot sugen – det syns ju tydligt med tre mellanmål!
Jämför den kostmodellen mot i dag när jag oftast äter 2 större mål om dagen och eventuellt ett proteinrikt mellanmål.
Jag får dagligen masor av frågor (oftast på instagram) när jag lägger ut min mat: ”Får man äta det?” (Gäller oftast sötpotatis, frukt, minimajs etc)
Mitt svar är alltid: Vem är man? Jag kan äta det.
För är det något jag lärt mig genom alla viktpendlingar men framför allt genom mina 5 år nu som viktstabil så är det att äta konsekvensinriktad.
Vad blir konsekvensen av att jag äter detta? Det kan vara allt från viktökning till viktminskning till sug till vätskesamlande till lång eller kort mättnad.
Jag äter ALLT men jag vet vad som jag mår bäst av och vilka konsekvenserna blir.
Det är vad jag önskar alla som har problem med vikten och kosten. Fungerar det inte? ÄNDRA!!!
Fungerar det, mår du bra? ÄNDRA INTE.
På bilderna ovan är jag smal. Väger 56 kilo (i dag väger jag oftast ca 58-59 som parantes). Det är juni 2007.
Här är jag 11 månader senare: 
(Inte så smickrande bild, hur är jag klippt??? Vad har jag på mig??)
Under mina graviditeter så har jag aldrig haft något ökat sug eller cravings utan det har helt enkelt bara varit så att jag gömde mig bakom en växande mage och skyllde på den, för det gav mig ju en anledning att äta 1 kilo lösgodis varenda dag. Det tillsammans med mycket skräpmat. Stackars mina barn.
080510 071
080510 088
 
1 år senare så var jag nere på målvikt igen (56-58) och där har jag stannat. Jag pendlade lite för mycket i vikt innan jag hittade periodisk fasta 2012 men det har aldrig varit några 10 kilon, 5 kilon som mest. Numera flukterar jag nog 1-2 kilo upp och ner beroende på hur utsvävande jag varit och det är aldrig så att jag måste ta i med hårdhandskar utan det räcker man att jag tar bort någon ovana.
Vad var det som hände då?
Jo lågkolhydratkosten gav mig fasta ramar där jag inte behövde räkna eller fundera så mycket. Jag höll mättnaden längre, suget i schack och matfokuset blev mindre.
Periodisk fasta gav mig ännu mer matnonchalans och ännu bättre balans i hunger och mättnad.
Under denna tiden så trampades nya stigar upp i hjärnan, som jag brukar säga, nya signaler och trådar i hjärnan och jag fick nya vanor och nya referensramar till mättnad och hunger.
I dag behöver jag inte vara så strikt längre som jag var de första 3 åren efter kostomläggning. I dag går det per automatik, jag känner när jag äter något som inte är optimalt för mig. 
Mina största orsaker till ökad hunger och ökat sug är: Fet mejeri (tyvärr, vägrar äta lågfett så därför äter jag sällan), vetemjöl och fullkornsmjöl och frekvent måltidsfördelning. Och givetvis socker i bakverk, godis m.m.
Det jag mår bäst av är RIKTIG mat. Rejält med protein (älskar ägg!) och naturligt feta produkter, grönsaker i all världens färger (även rotfrukter) och så använder jag frukt som godis. Gårkvällens godis var t.e.x Mangoglass gjort på kvarg och fryst mango + vaniljpulver.
Många varma kramar från mig till dig!

annonslänkar

56KILO24 ger 33% på DYRASTE varan inkl. över 500 VARUMÄRKEN + ytterligare 5% på kampanj- & reapriser
Gillar ni inlägget, klicka gärna på hjärtat under inlägget och dela gärna ♥ Tack! ︎

33 kommentarer

Jenny 28 maj, 2015 - 11:07

Hej Åse!
Har fastnat på ”din sida” efter att ha letat runt efter inspirerande LCHF recept och titt som tätt hamnat bland dina okomplicerade och färgsprakande recept som fått det att vattnas i munnen på mig.
Började läsa runt på din sida och du lär mig lite om mig själv varje gång jag tittar in och läser om dig.
2006 då min rygg brakade så ökade jag konstant i omfång. Värk, tung medicinering och svart bälte i tröstätning var orsaken. Gick med i viktväktarna för jag kunde under perioder inte ens gå, så att motionera regelbundet var helt omöjligt. Och visst gick jag ner i vikt.. Men det var ingen lekandes lätt period.
Min insikt då var att jag måste lära mig att stå ut med hunger och sug, bortse från att alltid vara hungrig- ”Lär dig bara att leva med det och omforma hungerkänslan till något positivt, Jenny” var mitt dagliga mantra.
Tillslut fick jag habilitering för min rygg och jag kunde lite lätt börja träna och varje vecka fick jag ett litet missnöjt snörp på munnen från ”Viktväktar-Fröken” när jag vägde in mig. Trots att jag höll mina points stod jag still i vikt eller gick upp.
Gav upp viktväktarna och så klart blev jag 2 storlekar större igen.
Började LCHFa 2014 till påsk och det blev en hallelujakänsla!!
Jag var mätt o jag var det länge!!
Nu lite mer än ett år senare börjar även min hjärna fatta att jag inte behöver ”hamstra” mat eller vara som Gollum- ” my precious” och alltid ha ett vakande öga på maten så den inte försvinner 😉
Jag känner att jag och maten börjar få en sund relation till varandra.
Jag har inte gått ner så mycket i vikt men jag låter det ta tid och det har du fått mig att inse- TACK!
Däremot mår jag bra, är stark i kroppen då jag återigen kan träna som en frisk människa. Jag är sugen på att anmäla mig till din kostrådgivning men jag känner för tillfället att blotta tanken att skriva matdagbok sätter igång VV-ångesten och stressen. Tänker fortsätta sommaren i samma goda anda med att träna, äta och njuta av det som jag åstadkommit hitintills. Högst troligt anmäler jag mig till hösten då jag kan behöva en boost, nytändning o en spark i röven.
Så till dess cruisar jag runt bland dina sidor och får nya tips och idéer.
Vänligen//Jenny

Svara
Åse 29 maj, 2015 - 10:58

Härligt Jenny! Grattis till din fina insikt och ditt nya hälsojag! Njut nu av sommaren! <3

Svara
Anna 25 maj, 2014 - 22:48

Jättebra och inspirerande inlägg! Gillar frågan: var fanns proteinet och fettet?!?!? Jag har viktväktat i halva mitt liv med så gott som enbart kolhydrater…jag ryser idag när jag tänker på deras måltidsbars med 70% socker, även om de är kalorisnåla…fick nyligen diagnosen insulinresistent och inser att jag måste ta tag i saker och ting nu, och framför allt dra ned på kh och öka fett- och proteinintaget…lättare sagt än gjort för någon som viktväktat i princip hela sitt vuxna liv…det där med fettskräck och kaloriräkning sitter som gjutet i ryggmärgen..! Men din blogg och dina böcker är fantastiska inspirationskällor, tack!

Svara
Anna 11 maj, 2014 - 17:26

Jättebra skrivet och tänkvärt!

Svara
mammadagar 7 maj, 2014 - 19:38

Åh jag känner så igen mig i det du skriver. Jag har gått ner 25-30 kg två omgångar med VV som du kanske minns 😉 Men det är så lätt att trilla dit och kilona smyger sig på igen, suget… hungern… man orkar inte räkna och väga. Man tröttnar, blir bekväm, hittar ursäkter.
Nu har jag sen snart ett år tillbaka ätit enligt LCHF, gått ner de kilon jag vill (15) och jag pendlar nu som mest 1-2 kg beroende lite på om det är någon speciell festlighet då jag tillåter mig att ”sväva ut lite grann”. Jag tänker inte på mat längre på samma sätt. Jag äter mer sällan, håller mig mätt längre, suget hålls under kontroll för det mesta. Jag behöver inte väga, mäta eller räkna. Kroppen säger till när den är mätt och nöjd. Det känns så himla skönt!! Jag är lite mer liberal nu än vad jag var när jag viktminskade men det fungerar jätte bra.

Svara
Åse 8 maj, 2014 - 23:47

Heeeeeej! Men det var ju inte i går! =) Kul att du läser här ibland! Vad kul att LCHF fungerar bra!! KRAM!

Svara
Caroline 6 maj, 2014 - 15:24

Tack för all inspiration! Vet precis hur det är med att pendla då jag fick ett osunt förhållande till mat innan jag var tonåring, började på Viktväktarna när jag var 12 år och gick det lite över 10 kg på ett år. Sedan fastnade familjen i GI-spåret (min mamma jobbade med friskvård inom landstinget och även hon kostfixerad) för att sedan gå vidare till LCHF. Samtidigt flyttade jag hemifrån och började på universitetet, där gick det utför med mat och omtanke om mig själv och jag fick raskt upp, ca 30 kg på 2 år vilket resulterade i försök till svält. Nu har jag flyttat igen och började om med mig själv, lär mig uppskatta mig :). Börjat tycka om mat mer o att laga mat mest Paleo men lite LCHF som jag tycker passar mig. Jag äter det jag vill, inte det jag ska eller borde men ibland får jag negativa tankar. Då brukar jag komma in på din sida och få lite nya tips och idéer så vill tacka så mycket och tack för att du delar med dig 🙂 <3

Svara
Åse 6 maj, 2014 - 20:38

Stor kram till dig! Du kan! Ta hand om dig själv och så bra att du lägger bort detta vad du borde äta. Bra tanke bakom! <3

Svara
Kicki G 6 maj, 2014 - 09:13

Jättefint och starkt berättat. Livet är en resa. Kram.

Svara
Samantha 6 maj, 2014 - 08:50

Fantastiskt bra skrivet! Precis så är det! Heja Åse,! 🙂

Svara
Jenny 6 maj, 2014 - 06:00

Tack för att du påminner oss om din resa! Det är så bra att läsa om hur någon annan tog sig från svart bälte i bantning till ett sunt liv! Gillar verkligen din blogg. Som visar att livet inte är svart eller vitt, där ett glas vin är helt okej för att ta ett exempel. .. 🙂

Svara
Stina 6 maj, 2014 - 00:55

Älskar att läsa det du skriver och så roligt att få ta del av dina bilder. Jag pendlar fortfarande upp och ner trots LCHF i tre år och sen jag övergav 5:2 verkar det bara gå utför. Kör nu 16:8 eftersom det passar mig bättre rent socialt men inget hjälper. Ska nu testa att köra på gränsen till fakir för att se om jag kan väcka kroppen men då jag en gång tidigare testade gick jag upp 3 kilo på ett par dagar. Skönt att du iaf har hittat rätt i din kropp.
Kram
Stina

Svara
Karin 5 maj, 2014 - 20:49

Tack för påminnelsen. Jag trodde jag var viktstabil ett halvår efter nedgång med LCHF men gick upp ca 2 kg och senare 2 kg till. Efter påsk vill jag verkligen gå ner minst 2 kg – väger ändå mer än förra våren och det är en mental kamp. Vill ner igen men tycker lite synd om mig själv – alla andra äter ju så mycket sött och gott! Och är en bit ost verkligen bättre än ett äpple? Jag tvivlar på min tro men vill inte överge den 🙂

Svara
AnnWi78 5 maj, 2014 - 19:07

Otroligt bra skrivet, det skulle kunna handla om mig faktiskt 😉
Nu ska jag ju absolut inte skryta över hur mycket lösgodis jag kan äta(!!!)utan att gå upp i vikt, MEN faktum är, att sedan jag lade om min kost (2år sedan) till lågkolhydratkost, så kan jag sväva ut utan att öka kopiöst mkt i vikt som jag gjorde förr! Med andra ord, har hittat en möjlig väg till viktstabilitet, som dessutom hjälper mig i kampen mot IBS. Stor kram ❤️

Svara
Åse 5 maj, 2014 - 20:54

Samma erfarenhet här 😉 Kul att din IBS är så mycket bättre! <3

Svara
Helena S 5 maj, 2014 - 15:54

Hej Åse,
Många varma kramar till dig med!
Så skönt att läsa vettiga ord. Mycket av det som skrivs i media eller i andra bloggar för den delen, får mig att må dåligt. Jag själv blev väldigt lätt påverkad av de snedvridna reportage som media skrev. Va, fanns det en ny diet som kunde hjälpa mig? Ja men hoppa på den och testa, vetja. Och det gjorde jag. Ner och upp gick vågen. Om och om igen. Det behövs så lite för att påverka.
Bra av dig Åse, att blicka tillbaka och skriva nya inlägg. Med nya ord. Shit vad jag vaknade till!!!
Livet är till för att levas.
Man lever inte ett liv med en massa måsten.
Ha en fortsatt bra måndag!
Hälsningar, Helena

Svara
Åse 5 maj, 2014 - 20:55

Stor kram på dig! Tack för din feedback <3

Svara
Malin Henriksson 5 maj, 2014 - 14:55

Underbart att läsa om din resa, det är så många som är/varit i samma situation. Jag har aldrig varit lika stor som du varit, men var mullig väldigt länge i tonåren upp till 20 års ålder. Jag vägde då bara 50 kg men hade en stor mage o lår och mitt ansikte var väldigt runt. 50 kg är vad jag kan väga idag men min kropp är tvärtemot vad jag var för över 20 år sedan. Jag åt då bara skräpmat och godis. Mellan dessa år imellan så har jag fått 3 barn, haft ätstörningar osv. Nu för första gången ( eller sen jag började följa dig Åse för 2 år sedan eller lite mer) är jAg äntligen på rätt köl. Stort tack för att jag får ta del av ditt liv på ett sånt inspirerande sätt. Men det vet du att jag sagt många gånger till dig 🙂 kram kram fina du ❤️

Svara
Åse 5 maj, 2014 - 20:56

KRAM på dig och heja dig på din resa! <3

Svara
LindaD 5 maj, 2014 - 14:50

Det är inte ofta jag skriver, men läser ofta ofta din blogg.
Vill bara kort och koncist,framföra mitt tack,från hjärtat för allt!
All inspiration och allt du delar med dig.
Varma kramar från Linda 🙂

Svara
Helén 5 maj, 2014 - 14:08

Din sida ligger som favorit…gillar ditt sätt att skriva o berätta om ett sunt sätt att leva.
För första gången på många år äter jag ”rätt”…magen mår toppen o vikten har har stabiliserat sej…
Min kropp har ställt in sej så bra…äter nog mer nu men ”rätt”typ av mat för min del!
Tack o fortsätt som du gör!

Svara
Helen F 5 maj, 2014 - 13:22

Vilket bra inlägg!
Visst är det hälsan som kommer först!
Jag mår prima på min LCHF. Äter ibland bröd, majs, potatis eller godis. Men jag gör det gör att jag vill. Men det blir inte varje dag, då min devis är att bara äta saker som får mig att må bättre.
Magen krånglar av mjöl, får hjärtklappning av socker etc. Saker som får mig att må bättre är även ångestdämpande. Men de gör mig illamående på morgonen om jag inte äter samtidigt. Svårt när jag bara vill ha fettkaffe. Men en bit brie funkar som tur är.
Fortsätt inspirera och vara ditt soliga, alltid vackra, jag!

Svara
Ann-Sofie 5 maj, 2014 - 12:51

Fina du ♥
Det första som slår mig när jag ser på matbilderna, vad mycket mat…! Jag tenderar nog emellanåt att faktiskt äta för lite och står helt stilla i min vikt pga av det.
Kul också att läsa om hur man lär känna sin kropp och sina egna behov, det är fantastiskt roligt när man väl gör det. Och att jag inte ska ha dåligt samvete när jag tillåter mig att sväva ut, antingen eller lixom. det behöver jag jobba med och att inte se det jag ska undvika som förbjudet för då ballar jag ur och äter bara det…..Men man lär sig lite mer för varje dag.
Kram ♥

Svara
Åse 5 maj, 2014 - 22:04

Ja herregud, jättemycket mat! Haha!
Ja inget svart eller vitt! Bort med det! KRAM! <3

Svara
Mickan - Kostologik 5 maj, 2014 - 12:49

Fantastiskt med såna här inlägg och så ödmjukt av dig att skriva precis som det är. Det är inte svart på vitt och många behöver se att visst det går att viktminska på annat sätt än lågkolhydrat, men när man nått sitt mål, hur står man still, vad har man för ätbeteenden och har man lärt känna sin kropp.
Jag har precis som du pendlat upp och ner med alla diverse dieter/metoder/svält och idag är jag evinnerligt glad att jag hittat lågkolhydrat med naturliga fetter. Det håller mig stabil 🙂 kram

Svara
Åse 5 maj, 2014 - 22:05

KRAM på dig! <3

Svara
Kristina 5 maj, 2014 - 12:47

Hej, tack för det här inlägget. Så inspirerande och härligt att läsa. Skulle vara roligt om ngn av alla de lågkolhydratskeptiska experterna läste och gav sin syn på det. Jag följde dig (och följer fortfarande) före min graviditet. Mådde så bra på LCHF men på grund av graviditeten och framförallt tidsbristen att stå och laga olika mat till stora familjen äter jag numer allsidigt. Har i alla fall bestämt mig för att få ner mina gravidkilon sakta men säkert fördelat på 1 år. Har ofta lågkolhydrattänket i bakhuvudet. Och rek kosten ofta till vänner med viktrankar. Fortsätter följa. Tack!

Svara
Åse 5 maj, 2014 - 22:05

Lycka till, ta det med ro och låt det ta tid.

Svara
Sara 5 maj, 2014 - 12:33

Kanonbra skrivet!

Svara
Jenjo 5 maj, 2014 - 12:07

Även om jag följt dig länge nu, så är det alltid intressant att läsa din historia. Otroligt när man tänker på att det skiljer 11 månader mellan de där bilderna! Du har verkligen gjort det bra som hittat ditt sätt att leva med maten. Nästan så man blir lite stolt över dig! 🙂
Ha det bra. Kramar!

Svara
al68 5 maj, 2014 - 11:47

Hej finaste, alltid lika intressant att läsa. Tycker det är så härligt att läsa om din sunda inställningar till maten, att man äter det man mår bra av. Jag har kommit en lång bit på vägen, framför allt med min träning och att kroppen har blivit stark och mår bra. Givetvis har jag några kilo som jag vill gå ner, men jag fokusera inte så hårt på det, just nu mår jag så bra i kroppen och själ. Ha en skön dag, nu cyklar jag snart vidare till mitt andra jobb, ut i den goa kalla luften ; ) kram kram

Svara
Frida 5 maj, 2014 - 11:35

Tack för att du är en av mina störa inspirationskällor och som delar med dig. tycker både du och dina recept är fantastiska men framför allt verkar du ha en ödmjuk och sund sida både till livet och den livstil som passar dig bäst. Kram och grattis igen till dina härliga framgångar <3

Svara
Åse 5 maj, 2014 - 22:06

Tack snälla! KRAM!

Svara

Tack för att du lämnar en kommentar, det betyder så mycket!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.